5/6 1987

Idag har studenterna i Tumba Gymnasium haft sitt utspring. När jag passerade skolan på förmiddagen kom jag på att det på fredag är precis 28 år sedan jag själv stod där. Många av mina kasskompisar hade ingen aning om vad de ville med sin framtid, för mej var allt glasklart!

Jag skulle ju jobba inom flyget. Jag var för kort för att bli flygvärdinna, det fattades 3,5 centimeter. Så trafikassistent var alternativet och för att bli det skulle jag gå Turism & Reseliv, som då var en helt ny utbildning på ett år. Jag kom in och var yngst av alla i Sverige det året. Alla andra hade massor med erfarenhet, många var 35-40 år och hade jobbat utomlands. Där stod jag och hade knappt rest nåt. En av mina klasskompisar ägde och drev en resebyrå, jag låg liiiite efter kan man väl säga.

Men jag klarade mej igenom studieåret med godkänt i alla ämnen, samtidigt som jag jobbade så mycket jag kunde vid sidan om på 3 olika jobb. Å när jag var färdig åkte vi på semester till Gambia och där blev jag alltså kvar en säsong. Jag gjorde min praktik på Frösö Flygplats, men det blev ändå inget jobb inom flyget. Min dröm var att F18 i Tullinge skulle bli den storflygplats som alla pratade om och planerade för, men det blev ju inget av med det och då föll även jobbdrömmen. Istället jobbade jag på Oscarsteatern, flyttade till Gambia, kom hem, gifte mej och fick mina två ögonstenar Senior och Junior.

Även om man har en plan och följer den så gott man kan, så blir det ändå inte alltid som man tänkt. Men det kan ju bli bra ändå. Å när jag såg de där studenterna idag, så undrade jag lite vad de drömmer om och vilka planer de har. Hur ser deras liv ut om 28 år? Blev era liv som ni tänkte er? Lever ni er dröm?