Avundsjuka granngubbar
*** Reklam för Teckentrup ***
Mitt hus är byggt 1965 och allt som det för med sej vad det gäller renoveringar och moderniseringar. Jag och min dåvarande man flyttade in i huset 1992, 1998 blev jag ensam och skulle då alltså ta hand om allt på egen hand.
Som ensam kvinna och ganska ung, jag var 28 när jag blev ensam, i ett äldre kedjehusområde, är man rätt ensam på flera sätt. Många trodde att jag inte ens kunde skruva i en skruv själv och stod intresserade med armarna i kors och titta på medan jag kämpade med att bygga en kompost eller laga grinden. Min pappa och en vän till familjen hjälpte mej mycket och gör fortfarande, men jag kan stolt konstatera att jag klarar en jäkla massa på egen hand!
Sen finns det ju grejer som det är bättre att anlita proffs för, som bla att byta fönster och tak. Och när garageporten började krångla och blev livsfarlig tog jag hjälp med det med och då blev granngubbarna rätt avundsjuka! Jag var nämligen först i området med att skaffa elektronisk garageport med fjärrkontroll 🙂
Vi hade en sån där gammal vipport med stora läskiga fjädrar på sidorna, som efter åren började leva sitt eget liv. De hakade upp sej, ville inte stanna uppe och var väldigt tung. En gång trillade den ner farligt nära ena sonen… då bestämde jag mej: jag måste byta! Detta var i början på 00-talet och portarna var svindyra. Det var en lyxgrej, helt enkelt. Som ingen av mina grannar hittills hade skaffat, trots att alla våra garageportar såg likadana ut och var i lika dåligt skick.
Det var en total lättnad att bli av med den livsfarliga porten och enkelt bara trycka på fjärrkontrollen och sedan glida in i garaget med bilen. Bytet skedde när det var snöstorm en dag i mitten av november. Den stackarn som kom för att fixa allt hade det inte lätt! När han började på morgonen snöade det bara lätt, när han var färdig på kvällen var snön knädjup och yrde så man knappt såg handen framför sej. Så det var ju tvunget att bli klart, annars hade det varit snö i hela garaget. Å allt blev så bra!
Sen såg jag dem och hörde också… granngubbarna… de tittade på min nya port, frågade om detaljer om motorer mm (som jag faktiskt kunde svara på), hörde sej för om pris och typ skakade på huvudet – det var ju alldeles för dyrt. Men snart så poppade de upp… de nya garageportarna 🙂
Det är alltså nästan 20 år sedan jag bytte garageport, det kostade nästan 30 000 då har jag för mej. Galet mycket pengar för en ensamstående mamma, men det var det värt! Nu är det betydligt billigare och jag tror att nästan alla grannar, utom ett par stycken, har bytt. Hos oss har alltså de flesta bytt, men fortfarande är det många i andra områden som har de där gamla livsfarliga vipportarna kvar. De med fjädrar som lossat och faktiskt både skadat och dödat folk. OM ni har en sån så tycker jag att ni ska kolla in garageportarna från Teckentrup och se vad ni kan byta till. Jag lovar att ni blir nöjda!