Efter fyra måndagsvägningar med plus var det äntligen ett minus! Å ett stort ett också! Jag trodde det skulle bli plusminusnoll eller kanske något hekto ner, men det blev 9 hekto ner. Nästan ett kilo! Känns så himla bra!

Så nu är det bara att fortsätta… 2 kg till målvikt, 4 kg till trivselvikt och 7 kg till drömvikten. Vi får väl se hur långt jag kommer… Nu finns det iaf hopp  🙂

Jag har fått hem Viktväktarnas nya kokbok med Amir på framsidan. En kokbok med bra och enkel skräpmat, det borde ju passa mej. Den ska jag kolla lite närmare på den här veckan när det är lite lugnare runt mej.

Den här veckan har jag bara en dag då maten kommer att gå åt skogen och det är imorrn. Då blir det härlig pressfrukost och lakritsmiddag på kvällen. Men det är bara EN dag som är så. Resten av veckan sitter jag hemma och jobbar och i helgen är det lugnt. Så det borde kunna bli ett nytt minus nästa måndag.

Varför går jag ner i vikt då efter en månad med stadiga plus? Jo, det kan jag tala om. Jag är inte stressad! Jag mår faktiskt riktigt bra. Förra veckan kände man vår i luften, barnen mår bra och allt börjar kännas lugnt och harmoniskt igen. Stress är avgörande för mej när det gäller vikten.

Jag har dessutom fått hyfsad ordning på motionen. En långpromenad med Baileys varje dag, Curves så ofta jag hinner gärna 3 ggr i veckan och löpbandet en stund på eftermiddagen. Sen går jag massor mellan eventen och får på så sätt en hel del vardagsmotion också.

Stressen med sonens trassel innan jul och att få till nya rutiner här hemma sedan Martin började jobba har varit knepigt. Men nu har det gått fem veckor och jag börjar få ihop dagarna igen. Nu börjar det flyta på, öven om det kör ihop sej då och då. Jag är numera medveten om att jag behöver ett par obokade dagar, när jag får sova en stund extra och inte behöver åka till stan på olika grejer. Får jag bara de här dagarna och kan sitta hemma och jobba ikapp, då är allt ok. Det har jag lärt mej nu.

Så det är bara att kämpa på. Ha koll på stress, ha koll på maten och ha koll på motionen. Så enkelt och ändå så svårt…