Klimakteriet, övergångsåldern eller perimenopaus (från grekiskans klimakterikos = kritisk) är den övergångstid som varar något år, då en kvinna övergår från att vara fruktsam till att inte längre få ägglossning och därmed inte längre kan bli befruktad på naturlig väg.

På Wikipedia beskriver man klimakteriet enligt ovanstående text. En enda lång mening, som möjligen förklara det kliniska. Men resten då? Hur vet man att man kommit dit? Hur lång tid handlar det om? Hur dåligt ska man egentligen må? Mår alla dåligt? Finns det hjälp? Såklart finns det svar på alla frågor, man hittar dem på lite olika ställen bara.

Jag tror att jag är i klimakteriet, men hur vet man det säkert egentligen? Överallt står det att från första symptomet så upphör menstruationerna ungefär ett år senare. Eller hur!!! Min mens har varit som en klocka från den första gången när jag var 10 år fram till för kanske 2 år sedan. Alltid 28 dagar mellan,  förutom när jag varit gravid. För något år sedan blev det helt plötsligt 21 dagar emellan, skit – vill inte oftare – samtidigt jabba – det är dax! tänkte jag. Snart är jag av med skiten! Men det hände iaf inte inom ett år… blödningarna fortsatte, tyvärr alltså oftare än förr. Det skulle ju vara tvärtom!

Jag har inga sk vallningar, men tycker det är lite skönt att jag blivit någon grad varmare eftersom jag alltid fryser. Sover jag sämre? Ingen aning – jag sover ju alltid dåligt. Är mitt humör mer instabilt? Är PMS´en värre? Tror inte det… PMS’en försvann nästan när jag brände slemhinnorna i livmodern för 5-6 år sedan, så jag har inte så mycket koll. Ömmar brösten? Ähum… efter min bröstförminskning har jag inte mycket känsel där alls… Jag har lixom inga säkra tecken.

Här har jag gått i två år och antagit att jag är i klimakteriet, men inte vetat säkert. Jag har hoppats och bett till högre makter och att mitt fertila liv ska vara över och att jag äntligen, efter 38 år, ska slippa den där j-a mensen! Å nu ser jag äntligen ljuset!!! Förra månaden fick jag mensvärk men inget mer, den här gången inte ens det!!!

Jag är 48 år och har tyvärr, av olika anledningar, ingen jag kan jämföra med av mina nära kvinnliga släktingar. Den enda jag kunde jämför med var min kusin som hade regelbunden mens när hon var 53, jag orkade nästan inte höra det. Med min tur så skulle jag ju också få det så förstås, men så verkar det alltså inte bli. Äntligen kanske jag är en klimakteriekärring!

Äntligen kanske jag kan få styra mitt eget liv och slippa fundera på datum i månaden. Äntligen kanske det är slut med mensskydd i toaskåpet, i varenda väska och necessär. Äntligen kanske det är slut på förstörda kläder och sängkläder.

Jag vet att många oroar sej för klimakteriet och har väldigt jobbigt under tiden, så har det alltså inte varit för mej. Jag tackar bara äggen och äggledarna för den här tiden och ser glatt framåt. Jag är fri!!! Kanske…