… idiotförklaras kvinnor!

Folkpartiet vill ta bort rätten att ta ut föräldrapenning för barn som kommer till sverige efter 3 års ålder. Jag kan förstå deras resonemang, men tycker ändå att de tänker fel. De vill även ta bort vårdnadsbidraget som vissa kommuner infört, som innebär att den som verkligen tar hand om barnen får pengarna; oavsett om det är mormor, pappa eller dagis. Folkpartiet påstår nämligen att detta är en kvinnofälla.

Jag var hemma, helt frivilligt, med mina barn i 10 år. Jag hade vårdnadsbidrag 1994-1995 i hela 10 månader och var tacksam för det lilla man fick då. Jag VALDE att vara hemma med barnen utan minsta bidrag och blev alltså nästan rik när jag fick hela 1900 kr i månaden ”för besväret”. Hade jag istället valt att ha barnen på dagis hade jag subventionerats med 5000 per månad. Samhället tjänade alltså på att ha mej hemma trots att jag fick betalt under en mycket begränsad tid. Jag tänkte själv och valde själv och visste konsekvenserna (dålig pension osv). Jag gick inte i någon fälla!

Fler än jag var galna nog att välja bort karriär och pengar för att ta hand om sina egna barn. Allesammans intelligenta kvinnor och män, självständiga och välutbildade. Alla följde vi vår egen tanke om att ta hand om våra barn på egen hand en mer eller mindre lång tid. OCH i samförstånd med våra partners förstås. I vårt fall gick vi omlott hemma. Barnafadern jobbade skift, så när han var ledig jobbade jag och vice versa.

Det jag vill få fram är att jag tror att kvinnor idag kan och får tänka själva. Det må finnas en liten klick där männen styr och tvingar kvinnorna till olika saker, men frågan är om de kvinnorna inte blivit tvingade till att stanna hemma ändå? Många kvinnor som kommer till sverige idag har en uppfostran att i först ta hand om barnen och familjen och sedan arbeta när tillfället ges. Vilket många också gör. Jag ser inget fel i att de är hemma med barnen en tid, för att senare gå ut i arbetslivet. Jag tror att de är kompetenta nog att avgöra detta själva i samråd med sin familj.

Vi har inte samma tanke om att lämna ifrån oss barnen i någon annans vård. I mina och många andras ögon är detta inte naturligt, men i många fall nödvändigt. Om man inte var tvungen så undrar jag om inte fler ändå skulle stanna hemma, om inte annat något år extra eller att fler skulle dela på den korta tid som barnen är små. Alla tycker inte att karriären är viktig. Det måste vi faktiskt acceptera.

Alla är olika. Alla kan och får tänka själva. Man kan inte lagstifta om allt.

.