Vi försöker hjälpa till så gott vi kan när någon behöver oss. Att komma till undsättning för någon i närheten är en sak, att hjälpa någon hundratals mil bort är en helt annan. Igår blev det akut läge i Gambia!

Vår familj i Gambia har det inte lätt i vanliga fall, just nu har dom de riktigt illa. Det är alltid svårt med jobb, särskilt nä turistsäsongen är över, som nu. Åretrunt-jobben är inte särskilt många, så nästan alla trollar med knäna och gör så gott de kan. I oktober lever landet och folket upp igen, då kommer turisterna.

Vi hjälper till så gott vi kan med det vi har. När vi hälsa på tar vi med mat, kläder, hygienartiklar och leksaker – men det är kanske var tredje år. Nu har vi lyckats få en och annan att åka dit med hjälp av vår chaufför Buba och Smile som visat sin by. Vi hjälper bara till med pengar när det är kris, eftersom vi tycker att familjen ska anstränga sej att söka jobb och sköta sina odlingar. Vår hjälp ska inte vara istället för jobb, om ni fattar.

Smile är inte den som ber om hjälp, det har han aldrig gjort – om det inte varit riktigt akut. Jag brukar höra det sådär mellan raderna när vi pratar vi messenger och igår blev det akut. Han har sagt att han haft ont i magen några dagar, men inte riktig kunnat specificera sej. Igår sa han rätt ut att han inte visste vad han skulle göra, då vet jag att han är dålig på allvar.

Vår vän Nathalie är fortfarande kvar i Gambia, så han tog kontakt med henne. Nathalie följde med Smile till sjukhus där man konstaterade att han till att börja med har både ryggskott och diskbråck. Eventuellt är det lite andra problem också, detta ska undersökas vidare. Jag insåg direkt att det kommer att kosta, även om det i våra ögon är billigt med både läkarvård och medicin – så är det inga pengar som Smile och hans familj har. Så medan Nathalie skötte sjukhusbiten, drog jag igång en insamling via facebook. Snart hade jag fått ihop 1700 kr!

Räkningen kom under kvällen, ca 4000 dalasi – vilket är ca 700 svenska kronor. En månadslön i Gambia för många. Tack vare att Nathalie har svensk bankkonto kunde jag direkt föra över 1300 kr, för vård och mat till familjen. Nu har jag alltså 400 kr kvar och lägger såklart till själv, så det täcker fortsatta kostnader och mer mat. Vill ni bidra är ni mer än välkomna till det, hör av er så får ni swishnummer.

Att bli sjuk i Gambia är för många en katastrof, särskilt om det drabbar den som är den huvudsakliga försörjaren av familjen. Här hemma tycker vi att det är katastrof om pendeln är försenad, vi ser olika på innebörden av ordet kan man väl konstatera. Det är Smile som försörjer familjen, med hjälp av sin mammas odlingar. Kan han inte jobba, så har familjen helt enkelt ingen mat. Folk dör! Där finns inget socialsystem eller några bidrag, man måste fixa det själv.

Det är svårt för Smile att be om hjälp, han gör det inte om han verkligen inte behöver. Nu behövde han. Vi har möjlighet att hjälpa och gör det gärna. Det är faktiskt en förmån att få hjälpa någon på det här sättet och med hjälp av Nathalie kan vi göra det rätt enkelt. Det är ju hon som får göra det svåra, köra, vänta, föra talan osv. Föra talan? Ja, det är tyvärr så att man inte riktigt lyssnar på den inhemska befolkningen. Har man med en vit vän så får man bättre hjälp. Illa och orättvist, men sant.

Nu har Smile iaf fått hjälp och kommer att få mer hjälp. Diskbråcket är svårt att göra något åt, vi får väl se vad som händer. Nu är han iaf på rätt ställe och vi har koll.

Med detta i bakhuvudet blir man med ens lite mer medveten om hur bra man har det. Är man bara född i ”rätt” land, så får man den hjälp som behövs i de flesta fall. Visst finns det brister även i vårt svenska system, men långt ifrån andra länder. Att födas i ett u-land är svårt – ändå är de flesta i Gambia mycket lyckligare än de flesta svenskar som jag känner. Förklara det den som kan…

Som sagt – vill ni hjälpa så är ni hjärtligt välkomna med ett bidrag. Minsta korvöre gör skillnad och all hjälp kommer fram direkt! Här kan ni göra skillnad på riktigt!