I tidningarna får man ofta läsa om bantning, bantningsrecept, bantningsprogrammen på tv osv osv. Jag HATAR ordet banta! Det är värre än vilken svordom som helst och använd oftas i helt fel sammanghang.

Att banta betyder iofs att gå ner i vikt, men används för att minska något i största allmänhet tex ekonomi, företag osv. Dessutom brukar bantning vara något man gör effektivt under en kort tid. Så funkar varken Viktväktarna eller tv-programmen.

På Viktväktarna ändrar vi livsstil för att kunna leva mer hälsosamt resten av livet. Vi lär oss att äta enligt tallriksmodellen och äter oss ner i vikt. Vi äter som innan, men inte lika mycket. Vi bantar inte! Det är ingen mat som är förbjuden och vi behöver inte gå hungriga.

Min erfarenhet av bantning är pulversoppor, banandieter, flygvärdinnedieter osv. Mysko kost som man lever på under en begränsad tid. Visst förlorar man kilon… men man går upp dem lika snabbt igen när man avslutat metoden. Vad är det då för idé?

Vi som har en del, eller mycket, övervikt har ofta ett konstigt förhållande till mat. Då hjälper inte en kort period av svält, för att ta sej ur ett livslångt beteende. Det tar tid att lära sej hur man ska leva för att må bra och samtidigt gå ner i vikt och sedan även kunna hålla den nya vikten. Det är det som Viktväktarna går ut på. Det är som att lära sej ett nytt språk, fast svårare… man lär sej inte grekiska på en vecka – inte att lära sej en ny livsstil heller. Därför har vi lektioner varje vecka, med olika teman så att man hela tiden lär sej nya saker om sej själv och sitt liv.

Viktväktarna funkar! Det kan alla intyga som gått hos oss. Men det funkar bara så länge man kommer till klass regelbundet och även kommer tillbaka när man är färdig. Då går man ju gratis resten av livet. De som då kommer tillbaka någon gång i månaden, håller oftast vikten… men som i så många andra fall så ”kan man själv” och då är man strax tillbaka på ruta ett igen.

Det är ganska konstigt faktiskt… man vet ju att man inte kan äta mer energi än man gör av med… ändå trillar man dit gång på gång. Man vet hur man ska göra, varför gör man inte det då?

.