Förra veckan var jag hos min läkare för att påbörja utredning för att se om jag har cancergenen eller ej. Jag lämnade blodprov och fick veta att om det finns någon cancer i kroppen just precis nu så kommer detta att synas på proverna. Jag var redan då rätt säker på att jag har genen, men inte att proverna skulle visa något. Nu får jag tänka om lite…

Igår fick jag kallelse till datortomografi av buken redan nästa vecka. Jag tänkte att det väl var något som läkaren remitterade till för säkerhets skull, for att kolla upp allt på en gång lixom. Idag fick jag brev från honom där det stod att man hittat markörer för cancer, men att jag för den skulle inte säkert har cancer. Men man vill kolla upp allt, så jag ska både göra datortomografi och träffa gynekolog.

Det är ett värde som heter CA-125 som är förhöjt och detta indikerar på sk ovarialcancer. Det betyder att det kan vara en mängd olika cancrar (heter det så i plural?), men ffa äggstock- eller äggledarcancer – men kan även vara bröstcancer eller ingenting alls!

Klart att beskedet är lite omtumlande, även om jag var förbered. Det fanns lixom inget annat alternativ än att jag bar på genen, men att det skulle visa sej redan nu var lite värre. Men det behöver alltså inte vara något! Jag ser positivt på saken; om det är något så har man hittat det tidigt. Jag har ju inga symptom och borde isf inte ha några spridningar. Om det bara är markörer som inte blivit cancer än, så kan man förebygga genom att ta bort både livmoder och äggledare, så slipper jag mens och kommer i klimakteriet på riktigt nu när jag ändå är på g. Å behöver jag ta bort brösten förebyggande så gör det mej absolut ingenting, jag har ju redan tagit bort hälften tidigare.

Nu står jag alltså inför faktum; man har sett något – frågan är bara vad och hur allvarligt. Jag är glad att jag kollade upp detta och att man nu faktiskt kan göra något innan det blir något allvarligt. Å den där utredningen om cancergenen behöver jag nog inte gå vidare med, det är ju rätt troligt att jag har den lixom.

Ni undrar säker hur jag mår och tänker. Jag mår bra! Klart det blir lite omtumlande, men vi vet ju faktiskt inget än. Nu blir jag kollad från topp till tå och man kommer att ha koll på mej även i fortsättningen. Jag vill hellre veta än gå runt i ovisshet, så tänker jag. Nu får vi se vad resten av undersökningarna visar och agera utifrån det. Under tiden fokuserar jag på träning och vikt. All forskning visar att man klarar sej bättre om man är fysiskt aktiv och har ett hälsosamt BMI.

Jag har berättat för barnen, Martin och mina föräldrar – de ska få höra från mej och ingen annan och det i ett tidigt stadium. Å ni får förstås vara med hela vägen från början. Cancer är en jävla skitsjukdom, som vi måste prata mer om! 1/3 får den!

Jag vill uppmana er som har cancer i familjen/släkten att be om en hälsoundersökning där man tar alla de här proverna, särskilt CA-125, så kan man ingripa tidigt om det behövs. Det är bättre att förekomma än att förekommas…