Igår var vi på besök i SOS Barnby, ett besök jag sett fram
emot. Efter att ha sett tv-programmet på tv 4 om de svenska ”kändisarna” som
var i Uganda för att bygga ett aktivitetshus, så var jag mer än sugen på att
själv besöka en barnby. I Gambia finns det två barnbyar och en bit från
hotellet finns den ena.

Så efter frukosten snörade vi på oss gympaskorna och
knallade iväg. Jag älskar att promenera här, det är varmt och skönt, finns
massor att se och alla man möter är vänliga. Vissa är iofs lite för vänliga och
vill gärna hjälpa en av gå och hitta vägen, mot betalning förstås… Men vi säger
bara att vi vill vara ensamma så lommar de iväg och när man kommer bort från
turistområdet är det ingen som bryr sej om oss vitingar.

Det var cirka 3,5 km att gå, i dammet och på vägar av sand.
När vi såg en vit grind med SOS-loggan trodde vi att vi var framme, men så var
det inte. Området var stort och sisådär 5 grindar senare hittade vi rätt. Vi
fick skriva in oss, få besökskort och blev sedan visade runt av en av cheferna
i barnby. Han berätta om byn, hur allt fungerar och en massa fakta och visade
oss sedan runt. Det första som händer när vi kommer in är att en liten flicka
kastar sej runt benen på mej och kramar mej hårt och länge. Martin får genast två
småttingar att hålla i handen och är faktiskt helt ok med det.

Besöket i byn tar knappt en timme och innan vi går lämnar vi
över barnkläder och skolmaterial. Vi är glada att vi hållit igen lite och gett
saker på annat håll också. Det ligger nämligen högvis med påsar som de fått
bara under förmiddagen samma dag. Barnbyn får hjälp från många håll, barnen ute
i byarna får ingen hjälp alls… Så att ge barnen nallarna igår kändes faktiskt
viktigare än att skänka saker till barnbyn.

Eller som på morgonen när jag sökte upp en av tjejerna som
serveras oss frukosten. Hon har en STOR mage som förmodligen är ganska jobbig
för henne, men hon skrattar och är glad hela tiden. Till henne gav jag en
babyfilt och ett baby-set med kläder som en av våra medlemmar stickat och ville
att vi skulle ge till någon särskild. Hon blev jätteglad och tacksam och alla
tjejerna i baren beundrade filten. Jag tror att jag valde helt rätt person att
ge just de här sakerna till, hon berättade att bebisen ska födas när som helst
nu. Hon har ingen som stöttar henne och hennes bebis, mer än pappan och de
andra i hennes familj. Att ge henne ett litet bidrag kändes väldigt bra i
magen.

Men man får inte glömma att barnbyarna gör en väldigt viktig
insats. De ger föräldralösa barn ett hem, gemenskap, respekt, kärlek och
utbildning. Samtidigt som man tänker på det så ska man ha i tanke alla de barn
som inte kommer till barnbyn… det är många som behöver hjälp här.  Som organisation kan man göra stor skillnad,
men som privatperson kan man också gör massor! 
Vi har ett äldre par här på hotellet som stödjer en hel familj och som
nu hjälpt pappan i familjen att köpa en bil så att han kan börja köra taxi. För
15 000 kronor får man en helt ok bil och kan tjäna pengar till sin familj. 

Vi har inga pengar att bidra med, men gör så gott vi kan med
våra insamlade nallar, kläder och lite annat smått och gott. Tacksamheten vi
möts av är otrolig och känns väldigt bra i magen. Ingen kan göra allt, men alla
kan göra något…