Dålig dag…

Dålig dag…

Igår var en riktigt dålig dag. Kroppen motarbetade mej totalt, den gjorde ont och jag var trött. Det var trögt att komma igång på morgonen och jag tror att klockan var över 11 innan vi kom ut på första promenaden. Våra knappa 4 km gick långsamt och jag ville egentligen bara vända om och gå hem igen. Men runt kom vi och jag var ganska övertygad om att det inte skulle bli så mycket mer än det.

Vi åt lunch, jag fixade naglarna och Martin fixade ordning cyklarna. Jag var extremt godissugen och vi behövde handla lite smågrejer så vi cyklade iväg till Snäckan som är ett ställe som har ungefär allt och till himla bra pris. Vi hittade det vi skulle och cyklade hem. Sen satte jag mej ute och läste och 2,35 hg smågodis senare var jag ganska nöjd med livet igen. Så det blev faktiskt en promenad till senare på kvällen.

Jag får sällan såna där toksug efter något, men när jag får det så är det lixom ingen idé att stå emot. Å vad gör väl en påse godis då och då? Huvudsaken är ju att det inte blir varenda dag och att man är medveten om konsekvenserna. Jag kanske inte går ner lika mycket den här veckan som jag hade gjort utan godiset, men vad gör det i det långa loppet. Nu har jag fått mitt godis och kan tänka på nåt annat  🙂

Idag när jag vaknade kändes kroppen mycket bättre! Idag har jag ingen värk alls och hade sovit bra. Så dagens promenad gick betydligt snabbare och ikväll ska vi nog ta ett längre varv. Nu börjar det bli rejält varmt, för att Baileys ska orka måste vi anpassa oss efter honom. Vi måste komma ut innan det blir mer än 21-22 grader, annars är risken att han tuppar av igen. Nu vet vi vad han lider av och hur vi ska hantera det, å en av sakerna är att han inte får bli för varm och uttorkad. Så han matas ihärdigt med isbitar och kyls ner i duschen.

Men även om kroppen känns bra idag så är det ändå en tung dag. Idag skulle svågern fyllt år och mina tankar befinner sej hos mina fd svärföräldrar, hans fru och barn. Det är en dag som ska gås igenom, precis som jul, nyår och andra högtidsdagar. Men det känns så onödigt! Hans död är så otroligt onödig och kom alldeles för tidigt. Om man bara hittat hans sjukdom tidigare. OM han fått rätt hjälp från början. Om bara Om inte funnits…

Vi som lever kvar får leva lite extra idag, för hans skull.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.