När jag var 20 år bodde jag i Gambia, då sa en god vän till mej ”Det du ger kommer alltid tillbaka på något sätt”. Detta sa hon efter att 4-5 tiggare stått utanför hennes hus och hon gett dem alla lite att äta. Hon fortsatte ”Det kanske inte kommer tillbaka till dej, men till någon du bryr dej om”. Detta har varit mitt mantra sedan dess.

Den som sa detta var förstås Linda, mina fina vän som jag tjatat om att få intervjua men fått nej ifrån. Hon vill inte synas i medier, särskilt inte i tryckt media – men min blogg har hon inte sagt något om… och här har jag ju skrivit så mycket om henne förr att det gott kan bli lite till. Linda är en av de klokaste människor jag känner.

När vi besökte Gambia i januari berättade jag just detta för henne. Att hennes ord följt mej hela livet och att jag har dem med mej i allt jag gör. Hon blev rätt berörd kan man väl säga, men kom inte ihåg att hon sagt det. Det hon sa är rätt självklart egentligen. Vissa kallar det karma, jag kallar det ingenting – det är bara självklart.

Oavsett om jag är elak eller vänlig så sätter det spår hos både mottagare och dennes omgivning. Det är väl bara att se på familjefejder som blivit till vendettor? Elaka handlingar sätter spår i flera generationer och i massor med led både hos familjer, bekanta och vänner. Rykten sprid och snart är väldigt många drabbade av något som en enda person ställde till med. Ringar på vattnet. Å det är samma sak med vänlighet!

En god handling kommer tillbaka på ett helt annat sätt. Jag kan vara vänlig mot någons barn och då är dennes föräldrar schyssta mot mina barn. Så fungerar det i Gambia!
Alla där vet att vi hjälper Smile och hans familj (och nu även halva
byn). Det gör att Smiles kompisar är schyssta mot hela vår familj, tar
oss med på utflykter och ser till att vi har det bra. När vi var där
senast gav vi vår taxikille frukost på mornarna, som han i sin tur
delade med sin lillebror och andra som var i närheten. I Gambia hjälper
man varandra, blir inte avundsjuk om någon får lite mer än en själv utan
delar med sej till den som behöver. Smile fick två fotbollar av oss och gav bort den ena till byns fotbollslag eftersom han tyckte det räckte med en boll till hans syskon. En helt annan mentalitet än här i
Sverige kan man väl säga?

De
där kloka orden satte spår i mej för livet och det är så jag försökt
att leva hela mitt liv. Ibland har jag lyckats att vara schysst även mot
folk jag inte gillar, ibland inte. Men jag har alltid sett resultatet
av mina handlingar och jag ser dem mer och mer. Att göra gott föder
gott! Hela tiden! Överallt! Om folk bara kunde inse hur mycket man
faktiskt tjänar på att vara schysst så skulle alla vara det! Eller iaf
försöka… för det är inte jätteenkelt.

Väldigt många
här hemma är tråkigt nog misstänksamma mot vänliga människor. Särskilt
kvinnor. Nu senast satte jag två personer i kontakt med varandra, det
tog några minuter av min tid och var inte särskilt svårt, ändå var den
ena av dem översvallande tacksam och kunde inte förstå att jag varit så
schysst. Varför inte? Människor, särskilt kvinnor, SKA hjälpa varandra!
Pay it forward, nu får hon hjälpa någon annan som behöver det.

Hur
tänker ni om sånt här? Ska man bara hjälpa någon för egen vinning? Blir
ni misstänksamma om någon hjälper er utan att tjäna på det? Har ni
gjort något som gjort stor skillnad för någon annan? Eller har någon
gjort det för er?

Tack Linda, för att du visade hur man ska tänka och leva sitt liv!