Det är måndag igen och det betyder vägning. Så himla trevligt det var då! Förra veckans lilla plus blev ett ganska rejält minus den här veckan. Hela 0,7 kg minus faktiskt och för en som vanligtvis snittar 0,1 så är det ju massor  🙂

Det här med vikt, hur tänker ni kring det egentligen? Handlar det bara om att bli smal? Å gärna så snabbt som möjligt? Eller handlar det om något helt annat? Hälsan kanske? I mitt fall handlar det faktiskt om livet! Att må så bra som möjligt och ha en kropp om fungerar så bra som möjligt. Den perfekta kroppen = Kroppen som gör det jag ber den om.

Det är ju egentligen SKIIITTRÅKIGT att gå ner i vikt. Att ha koll på allt man äter, gärna motionera regelbundet och att vara ganska avstängd från sånt som ger livet den där extra guldkanten. I mitt fall GODIS! Jag kan inte vara utan de där guldkanterna och får istället acceptera att viktminskningen går lite upp och ner eftersom jag äter godis lite nu och då. Jag försöker hålla det till helgerna, men problemet när man går på pressvisningar är att det nästan alltid ligger godis i pressmaterialet/goodibagen… då blir det som det blir. Jag har lite svårt att spara godis till helgen, utan tuggar gärna i mej det jag fått samma kväll.

Men nu ser det iaf ut som jag är på väg åt rätt håll igen. Av sju veckor har iaf två varit minus och jag är tillbaka till vikten innan alla födelsedagar började hagla över oss. Så nu är jag nästan tillbaka på min målvikt och behöver bara trimma formen lite. Jag ska nämligen komma i en supertight klänning om knappt två veckor. Hejsan hoppsan lixom! En sån där klänning som visar ALLT, varenda lite volang… å såna finns det ju… så nu är det en timmes promenad som gäller VARJE dag samt övningar med pilatesbollen. Såna där som bränner bra i magen. Åsså 2-3 pass i veckan på Curves. Så hoppas jag att det ska synas mer på formen än på vågen. Den där två magarna och handtagen på ryggen, ska helst bara bli en mage… vi får väl se hur det går.

Jag vet exakt när min kropp mår dåligt, det är när vågen klättrar över 62 (BMI 25.5 typ). Jag är bara 156 cm lång och mår absolut bäst runt 58. Sedan min bröstförminskning kan jag röra mej precis hur jag vill, springa, hoppa – allt kan jag göra utan begränsning och det är ljuvligt! Det som driver mej framåt är att jag vet hur dåligt jag mår när jag är tjock och hur bra jag mår när jag väger som jag ska. Att må bra är livsviktigt för mej. Jag struntar väl egentligen i hur jag ser ut, även om det är trevligt att trivas med det man ser – men det viktigaste är ändå att må bra. Så för mej gäller det livet!