Det här med pengar och resande
Att pengar är viktig vet vi, men hur viktigt? Att man inte blir lycklig av pengar vet vi också, men det är såklart lättare att bli lycklig om man inte har ett stort hål i plånboken. Vad betyder pengar egentligen? För mej betyder de att jag kan resa 🙂
Jag är varken född till pengar eller har rika föräldrar. När jag växte upp var min pappa egen företagare och min mamma jobbade på dagis (som det faktiskt hette då). Min mamma hade inte särskilt många års skolgång och började faktiskt i skolan samtidigt som jag. Det var definitivt ingen fråga om utlandsresor, men vi hade vårt lilla fritidshus på Öland – där mamma är född.
Båda mina föräldrar vidareutbildade sej som vuxna, min pappa blev pilot och flög för ett större flygbolag. Min mamma blev så småningom ekonom och jobbade på bank, där jag också jobbade extra från ca 14-årsålder. Jag fick tidigt månadspeng och när den kändes för liten skaffade jag mitt första sommarjobb. När kommunen lät 13-åringar sommarjobba, var jag först på bollen och hade 4 veckor på dagis första året, och 4 veckor på långvården andra året. Sedan dess har jag jobbat.
Jag har alltid velat resa och se världen. Drömmen var att bli flygvärdinna, men fick snabbt klart för mej att det var helt kört för mej. Jag är för kort. Man ska vara minst 160 cm i strumplästen för att nå nödutrustningen, jag är 156. Då fick jag tänka om och siktade på trafikassisten istället, nästan samma sak fast på marken. Så som 16-åring (efter 2 år på gymnasiet) sökte jag till en helt ny utbildning som hette Turism- och Reseliv, och kom in på första försöket. Praktiken på Frösö Flygplats var något av det roligaste jag gjort!
Men det blev inget med den drömmen heller. Flygplatsen som var planerad i Tullinge, där vi just då bodde, blev inte av. Det var där jag hade tänkt att jobba. Jag bodde dock i Märsta en tid, men det blev inga tjänster lediga på Arlanda och jag trivdes inte norr om stan – så det sket sej kan man väl säga. Jag fick dock känna på jobbet lite när jag senare bodde i Gambia som 21-åring och tjänstgjorde på bla flygplatsen.
Det blev till att ta en himla massa andra jobb och hitta andra sätt att resa. Min pappa hade ju personalbiljetter som jag kunde använda och min dåvarande fästman jobbade på Linjeflyg, senare SAS. Så vi jobbade häcken av oss och reste. Jag hade som mest 5-6 jobb samtidigt och sen drog vi iväg på långresa. En kompis jobbade på Ericsson och stationerades över hela världen, bla i Mexico och Venezuela, vi hälsa på där han bodde och kunde på så sätt bo och resa ännu billigare.
Å så har det fortsatt. För mej är pengar något jag kan resa för. Allt vi kan spara läggs undan till nya resor. Husbilen var ett mycket medvetet inköp för att kunna resa ännu mer, särskilt i Sverige, Norden och Europa. Även om en husbil kostar mycket pengar, så slipper vi ju hotellrum för 1000 kr natten och vi kan alltid äta ”hemma”. Å numera är ju ett av mina jobb att skriva om resor, jag blev alltså varken flygvärdinna eller trafikassisten – men jag blev reseskribent. Inte så dumt det heller. Det tog många år att komma dit, men nu kan jag å andra sidan jobba hur länge och mycket jag vill. Det finns ingen pensionsålder på såna som oss 🙂
Jag har varit helt pank i perioder, särskilt som nyskild med två små barn. Jag hade 68 öra på kontot när jag träffade Martin. Det var inget snack om resor då. Jag vet hur det är att leva på ingenting och det är en erfarenhet jag alltid har med mej. Fördelen med att inte tycka om saker, knappt dricka, röka eller snusa och inte har några större krav på mat, är att man inte gör av med så mycket pengar. Vi kan leva väldigt billigt. Å då kan man spara. I bästa fall räcker det till en resa, kanske fler, per år.
För första gången på nästan 10 år har jag äntligen en stadig inkomst, inte så hög som andra kanske kräver – men tillsammans med Martins lön så räcker våra pengar gott och väl. Vi är vana att leva väldigt snålt. Den dagen vi säljer huset kommer vi kunna sätta in en rejäl slant på sparande och försöka leva på avkastningen. Vi har nämligen inga lån kvar, det känns rätt skönt och lite kaxigt.
Min plan har ända sedan jag var 25 varit att inte jobba en dag efter 60. Därför har jag två olika pensionsförsäkringar som jag sparat i sedan dess. En hundring i månaden när jag kunnat. Nu ser mitt liv lite annorlunda ut och jag kommer förmodligen kunna jobba med min hobby även efter 60. Men som 54-åring känns det helt ok att veta att jag inte måste, men kan om jag vill. Redan om en månad händer en stor förändring i vårt liv, som ger oss mer tid till resande men lite sämre ekonomi. Men det berättar jag mer om då…
Just nu säljer vi av innehållet i vårt hem. Det går inte så fort, men försvinner något nästan varje vecka. Saker har börjat tynga mej, känner mej faktiskt lite kvävd. Jag trivdes så otroligt bra i Gambia med bara en säng, byrå och en resväska. Kanske därför jag trivs så bra i husbilen och på resande fot?
Jag hävdar att det inte beror på inkomsten om man kan spara eller ej – utan på utgifterna. Vad säger ni om det? Kan ni spara? Vad sparar ni till?
Missa inga inlägg:
Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube
7 svar på ”Det här med pengar och resande”
Jag tycker att det är viktigt att det finns någon typ av sparat kapital. Plötsligt går tvättmaskinen sönder tex. Jag är inte heller uppvuxen med mkt pengar, men det är aldrig något jag känt av på något sätt. Vi har haft det ok, även om jag inte reste mycket under min uppväxt, men jag saknade inget. Jag lärde mig att själv spara ihop pengar till min första dator tex 🙂 Tycker att det är viktigt att barn får lära sig att längta efter saker, och att själva spara ihop pengar, även om man skulle kunna köpa grejen till dem direkt.
Min man har alltid sagt att jag är totalt ointresserad av pengar och det är jag. Kanske för att jag vet att vi har så att vi klarar oss. Förstår att det är värre och tuffare om man måste kolla bankkontot hela tiden för att se hur mycket man kan spendera. Däremot är statusprylar inget för mig. För mig är märken inte viktigt och jag handlar sällan något dyrt till mig själv. Fast just nu funderar jag på att lägga lite pengar på mig själv, på en resa över påsk. Galet dyrt just den veckan så klart, men är ju styrd av lov från skolan…
Tycker att det är väldigt spännande med era framtidsplaner med husbil och resande!
Det är spännande hur livet inte alltid blir som man tänkt sig men ofta blir det ändå något väldigt bra av det! För mig är pengar ett medel för kunna göra andra saker.
Så sant. Att inte ha några pengar är aldrig bra, och man kan inte leva på luft. Så har jag haft det i flera år som ensamstående förälder. Lite provocerande det här, men tack vare jobbskatteavdraget fick jag ekonomin att gå runt och blev skuldfri. ( handlade inte om slarv utan om för små inkomster)
Är precis som dig där. Sparar gärna för att kunna resa. Även då ekonomin var tajt så försökte vi komma iväg. På den tiden fanns riktiga lågprisflyg så kunde ta med barnen på en vecka. Visst levde vi snålt, men minns de resorna med glädje.
Idag ser ekonomin helt annan ut och vi kan unna oss lite andra resor. Ser mer, men vet inte alltid om allt är bättre.
Jag tror att det är vanligt att leva på lite när man har yngre barn, särskilt om man är ensam med barnen, resa är trevligt men det får man göra i perioder av livet då man har råd.. sj tänker jag att det där med pengar är dubbelt..visst är det bra om man har tillräckligt för att klara sig och göra nåt kul ibland men frågan är om mycket pengar automatiskt gör en lyckligare än om man bara har lite?
Ja pengar är man ju beroende av hur lite och mycket man än vill det. Det är ett onödigt måste. Samt man har så man klarar sig. Vi har ju rätt dyr lgh (10 000) i månaden samt ny bil och annat. Det drar ju stor del av inkomsten varje månad. Fast vi sparar alltid lite och vi sparar alltid så vi kan resa ngn resa varje år.
Det blir inte alltid som man tänkt sig men det behöver inte alltid vara det sämsta =D
Pengar pengar. Finns det någon ömmare tråd för oss människor eller något som skapar mer avundsjuka så säg.
Mycket vill alltid ha mera sägs det ju men tror att de som snurrar på botten egentligen är de som vill att spargrisen ska bli större.
En sak som är säker är att allt kan inte köpas för pengar. Äkta kärlek tro mig jag vet.
Samtidigt som pengar kan ge en frihet ger de minst lika mycket bekymmer.
Två saker ogillar jag skarpt med denna biten. De som hela tiden pratar om att allt är så dyrt och vise versa och spar i förskräckelse tills bättre tider som aldrig blir av. DE gnälliga avundsjuka som samtidigt gladerligen berättar att matkassen kostade så mycket och nya skorna så. Skryta och skrävla fast de egentligen ingenting har. Den berömda mentaliteten som jag ogillar så jäklar mycket från mina hemtrakter.
Lika så de så kallade upcoming people som tror de är rikast i landet och lever som de är kungens bäste vän typ.
De som verkligen har spargrisarna överfulla skulle aldrig ens prata pengar eller fronta sin rikedom på ett skryta sätt.
Hua hua skulle kunnat prata länge och väl om detta. Avundsjukan , missunnsamheten och egna personens behov av bekräftelse är baksidan av pengar.
https://kamillaskamera.com/
Skulle gärna läsa ett inlägg om hur det går för familjen ni hjälper i Gambia.