Jag gillar inte skitsnack. Kanske gillar jag det exra lite eftersom jag varit föremål för det nästan hela mitt liv och fortfarande är det? Jag vet inte varför, men folk gillar tydligen att snacka en massa goja om mej. Kanske är det för att jag är ganska frispråkig och inte viker mej, jag är heller inte konflikträdd och försvarar gärna andra.

När jag var yngre snackade man mest om mina former och gav mej flera nya namn, bla ett som börjar på H och slutar på ora. Det fick jag heta från jag var kanske12-13 år, bla för att jag nästan bara hade killkompisar och nästan bara umgicks med killar. Då var det enbart tjejer som snackade.

Sen var det väl lugnt medan jag bodde i Gambia, gifte mej och barnen kom, men sen satte det fart igen. När jag var 25 engagerade jag mej politiskt och då var det gubbarna som snackade. Då var jag ett ”obstinat kjolstyg” och skulle frysas ut så fort det gick. Man körde härskartekniker som syntes hela vägen upp till partiledarnivå och ledde till ett antal möten och samtal. Som i sin tur inte ledde till något alls. Till slut tog all mobbing så mycket energi att jag inte tyckte att politiken var värd det längre. Ett valfusk ledde till att jag sa ifrån och lämnade allt, även mina föreningsuppdrag där det också snackades.

Sen var det lugnt ett tag, tills för kanske 1-2 år sedan. Nu är det i bloggvärlden snacket går. Jag vet vad som sägs och att allt är osanningar och så mycket konstigt att jag faktiskt inte vet hur man fått ihop vissa saker. Jag vet också vilka det är som pratar… och det är extra intressant att träffa dessa och få kramar av dem. Jag vet, men de vet nog inte att jag vet…

Visst är det väl tråkigt att folk snackar, särskilt som mycket är så långt från sanningen att det nästan är komiskt. Men jag bryr mej faktiskt inte så mycket, jag har varit med om värre saker som är viktigare att lägga energi på. Folk får snacka. Jag vet att de som känner mej och bryr sej om mej vet vad som är sant och vad som inte är det. Jag vet att man inte ska sticka ut näsan om man vill ha ett gott rykte. Samtidigt kan jag inte bara hålla truten när jag hör hur man pratar om andra eller säger saker som är helt uppåt väggarna fel om något eller någon. Så man ser mej säkert som en besserwisser och det är kanske därför man snackar om mej. Men då får det väl vara så då. Hellre det än att inte stå upp för det jag tror på. Men ett rykte kan vi ta död på direkt: det där att jag är sjukskriven och lurar staten på pengar. Jag är INTE sjukskriven och får inte ett öre i sjukpenning. Så är iaf det utklarat!

Jag skulle dock önska lite mer vänskap och kärlek både i verkliga livet och här på nätet. Kanske lite extra i bloggvärlden faktiskt. Man behöver inte vara avundsjuk på varandras besökssiffror, goodiebags eller event. Istället kan man väl glädjas åt varandras framgång och bjuda med varandra när man får. Kanske hjälpa varandra att få upp siffrorna genom att länka till varandra och ge tips och råd. Något jag fått höra flera gånger när man faktiskt umgåtts med mej är ”Du ÄR ju faktiskt trevlig!” Precis som det kommer som en överraskning för dem… men det är himla trevligt att höra det. Det krävs nog lite att ändra uppfattning och att våga säga det, så tack ni som gjort det  🙂

Jag har några få som jag litar helt och hållet på, det är bla Annelie, Nadja och Gunilla. Vi försöker att peppa och tipsa varandra och drar med varandra på det vi kan. Just nu är Annelie på väg hem från alperna medan jag, Nadja, Gunilla och Martin går runt på Lakritsfestivalen och njuter. 

Min önskan och uppmaning till er idag är att ge lite bloggkärlek. Länka till dina favoritbloggar idag och skicka ett hjärta till någon som behöver det lite extra. Det kostar så lite och ger så mycket.

Ha en riktigt fin dag idag everyhopa!