Duger du?

Duger du?

Idag fick jag en sån där släng av dålig självkänsla igen. Jag är ganska sänkt ska jag väl erkänna, hostar, har ont i skallen och är allmänt låg. Jag är dessutom superstressad över hur det ser ut här hemma. Hur jag är försöker att hålla undan så verkar hemmet ”överfalla” mej just nu. Det är grejer överallt!

Det står grejer i vardagsrummet som ligger ute på Tradera och alltså ska sälja. Där står även grejer som är sålda, blandat med grejer som är betalda som ska packas och skickas iväg. Helst idag… Martins VV-grejer ligger huller om buller ovanpå och i skänken som står där. Laptopen står på lilla vardagsrumsbordet och stör mej… I hallen ligger vantar, mössor, cykelhjälmar och moppehjälmar. Skostället är överfullt och väskor och ryggsäckar trängs på golvet.

Så här ser det säkert ut i de flesta hem, mer eller mindre… men jag vill verkligen ha det organiserat och snyggt! Jag har inga små barn som slänger grejer runt sej, jag har två snart vuxna män och en som är vuxen, plus en galen hud förståss 🙂 Det borde inte vara omöjligt att ha det rent och snyggt i mer än en kvart – eller???

Mina dåliga självkänsla talar då om för mej att jag inte duger. Att det minsta man kan begära av någon som faktiskt bara jobbar 3 dagar i veckan, borde ju vara att sköta hemmet resten av vekan. Jag har ju ganska gott om tid att plocka, städa, röja, slänga, tvätta och alla annat. Å det är ju faktiskt mitt problem att jag skäms för hur det ser ut här hemma, ingen kräver av mej att det ska vara supersnyggt. Men det är det jag gör: skäms! Junior hade kompisar här i helgen och de bryr sej förmodligen inte alls om hur det ser ut här, bara att maten var god… ändå ser jag mej omkring och tänker att de går säkert hem och berättar för sin familj hur stökigt det är hos oss. Idag när sängarna skulle levereras så for jag omkring och plockade det jag hann innan killarna från Kungssäng kom. Två grabbar i 20-årsåldern som säkert sett hur många hem som helst och inte bryr sej ett skit om hur det ser ut hos just mej – men jag ursäktade mej ändå och skämdes…

Ibland säger man att: man kommer inte hit för att kolla på min städning utan för att träffa mej. Eller… tycker man att jag har för rörigt, så kan man ju alltid städa själv… Men det är inte där problemet ligger. Jag vill ha ett hem att trivas i, att må bra i och vara stolt över. Så enkelt… och ändå så svårt. Ett hem utan en miljon prylar i trappen på väg upp mot övervåningen, eller ett datorfritt vardagsrum, eller med plädar som ligger prydligt i soffan. Kan jag få det?

Ja, det kan jag! Idag började röjningen av sovrummet. Sängarna är monterade och bäddade. Vi har kommit fram till att vi ska göra en liten ommöblering så att vi får TVÅ datahörnor, varav ett lite mindre för laptopen och rena skrivbordsgrejer. Jag har gjort en städplanering som just nu är tre hela a4-sidor med allt som ska göra i alla rum. Sen är det bara att titta på listan, fixa och stryka vart efter. Just nu går tvättmaskinen för fullt och kommer så att göra resten av helgen. För idag har vi bara börjat lite smått, ett arbete som kommer pågå ända tills på söndag eller tills vi är färdiga. Hela familjen är inblandad och med på noterna. På söndagkväll hoppas jag att jag kan gå och lägga mej nöjd.

Men visst duger jag och mitt hem. Vill bara ha lite ordning! Är det för mycket begärt?

.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *