Förra året satt vi på midsommar och pratade om drömmar. Vår kompis Stefan sa då att hans största dröm var att fira en äkta svenska dalamidsommar. En sån dröm är ju plättlätt att uppfylla, så vi tog i hand på att fira nästa års midsommar i Dalarna. Och nu var det alltså dax 🙂

Drömmar är till för att förverkligas anser vi och vi håller alltid det vi lovar. Så redan på midsommardagen började vi kolla upp var man firar den mest autentiska midsommaren. Vi fick Orsa och Leksand som svar, valet föll sedan på Orsa eftersom det är där man även har kyrkbåtar. Så fort bokningen till Orsa Camping (First Camp Orsa) öppnade i september, hängde vi på låste och bokade plats för hela midsommarveckan.

Sen började den långa väntan… men ett år går rätt snabbt och snart var vi på väg till Dalarna. Söndagen innan midsommar checkade vi in på campingen, då var Anne och Stefan redan på plats. Midsommar i Dalarna firas på lite olika sätt. Här finns orter där man firar midsommar i två veckor, i andra orter firar man veckan efter midsommar osv osv – det finns en mängd olika traditioner. Just i Orsa börjar firandet på onsdagen.

Vi hade gjort vår läxa och hade hyfsad koll på vilka dagar som gällde. Så på onsdagen gick vi upp till udden, där majstången bara låg och väntade på oss. Vid 17.30 skulle den börja kläs och det ville vi ju såklart vara med på. Alla som bor på campingen är inbjudna att delta, så det var lite sorgligt att se att det bara var vi där. Men det gjorde att vi fick god kontakt med ortsborna som var där och kunde ställa våra tusen frågor, filma, fota och verkligen känna att vi var med. Stefan gick in i dekorerandet med liv och lust, Anne också – medan Martin och jag samlade material till film och texter.

Jag får ju små idéer lite då och då och det fick jag ganska många under den här kvällen. Tänk om det fanns en folkdräkt som Stefan kunde få låna. Tänk om han kanske tom kunde få åka med i kyrkbåten. Man kan ju bara få ett nej, så jag frågade såklart. Men jag ville inte ge Stefan några orimliga förhoppningar, så jag gjorde det lite i smyg till att börja med.

Den första jag frågade om folkdräkten var lite tveksam. Det är ju ändå ganska dyra plagg det är frågan om. Jag tänkte att någon kanske bytt ut sin slitna dräkt och hade en som bara låg… så frågade jag en annan person och hon sken upp och tyckte det var en kul idé. Så hon frågade runt lite och snart fanns det faktiskt en möjlighet. Då fick Stefan veta det och han blev alldeles salig. När det gällde frågan om kyrkbåten var det betydligt lättare, på tillbakavägen skulle han få åka med. Det var inga problem alls.

När majstången var klädd, sånär som på sista rankan, satte vi oss ner och blev bjudna på sill och potatis. Tillsammans med detta underbara gäng fick vi en kväll som vi aldrig kommer att glömma. Att vi skulle ses igen på fredagen/midsommardagen och tillbringa hela kvällen tillsammans var något vi verkligen såg fram emot. Stefan var glad som ett barn på julafton, detta hade ju utvecklats i en riktning han inte ens kunnat drömma om.

Hela torsdagen gick, ingen hörde av sej om dräkten. Det var han helt ok med, allt annat hade ju blivit långt häftigare än han tänk från början. Men så ringde telefonen och rätt vad det var stod Thomas där med en hel Orsa-dräkt. Stefan trodde knappt sina ögon, vi andra såg hur otroligt berörd han var. Jag måste säga att även om detta var Stefans dröm, så har vi andra haft precis lika roligt som han. Det har verkligen varit en fröjd att få vara med att förverkliga hans stora dröm.

Thomas hjälpte Stefan på med alla plaggen, det är rätt mycket att tänka på faktiskt. Den Stefan som sedan stod i sin fina Orsa-dräkt var en helt annan än den som klev i kläderna från början. Nu var det på riktigt. Klädd i folkdräkt följde ett allvar och en respekt. Innan hade detta mest varit en kul grej, nu var det på riktigt. Nu började han bli lite nervös. För med dräkten på blev det dessutom bestämt att han var en av dem som skulle gå med i processionen och bära den sista rankan från kommunalhuset till festplatsen och sedan linda rankan kring majstången. OCH även vara med och sätta stången på plats, vilket är ett både tungt och lite riskfyllt jobb.

På fredagmorgonen var dagens huvudperson rätt nervös, minst sagt. Han såg fortfarande ut som ett barn på julafton, men nu var det med skräckblandad förtjusning. Morgonen och förmiddagen var lugn. Vi åt lunch på Brasserie Udden, en härlig midsommarbuffé med både sill, potatis, lax och jordgubbstårta. Mätta och belåtna kunde vi gå tillbaka till husbilarna och luta oss tillbaka en stund. Vid 15.30 började Stefan klä sej, det är noga med detaljerna när det gäller en folkdräkt. Så vi besiktade honom efter bästa förmåga, sen fick även Thomas göra det sista på plats och även sätta hatten på hans huvud som pricken över i.

Vi var framme vid kommunalhuset i god tid och när alla var samlade var det dax. Först gick två midsommarfina hästar, sedan kom spelemännen, efter dem kom alla rankbärare i sina fina folkdräkter och där gick alltså Stefan. Han sken son en sol, men där fann även ett stort allvar och ödmjukhet. Han var märkbart berörd och väldigt väldigt lycklig.

Det tog kanske 20 minuter att nå fram till udden. Martin och jag sprang med tåget längs sidan och lite framför. Anne filmade för deras youtubekanal lite från sidan. Stämningen var riktigt härlig, med kanske 3000 personer längs sidorna på vägen. Väl framme stannade Thomas och Stefan kvar i mitten, samt några till. Rankan sattes på plats och majstången började resas. Direkt när den var på plats lotsade vi Stefan snabbt ner till den lilla flytbryggan för att ta emot folkdanslaget. Innan de la till bjöds vi på kulning av en fantastisk sångerska, kallar man det så? Och när båten var tom satte sej Stefan på plats och åkte iväg. Allt hade klaffat perfekt!

Anne, Martin och jag pustade ut. Medan Stefan var iväg, gick vi återigen till Brasseriet för att vila fötterna och släcka törsten. Vi var helt färdiga, men så nöjda. Allt hade gått bra. Stefan hade fått göra precis allt som man gör på ett äkta midsommarfirande. Och mer därtill. Han blev typ hedersmedborgare på kuppen, eller iaf Orsa-praktikant.

När han kom tillbaka till oss gick luften ur honom totalt. Dagen var över och den hade blivit så mycket mer än det han någonsin drömt om. Han var så lycklig. Trötta satte vi oss till bords för att avnjuta kvällens grillbuffé. Vi satt en lång stund, åt, drack, pratade och bara vilade i tillfredsställelsen över en helt perfekt dag. Stefan hade upplevt sin stora dröm om en äkta svensk dalamidsommar och vi hade haft nöjet att följa med honom. För det var verkligen ett nöje.

Det är en otrolig förmån att få vara med och uppfylla någons dröm. Vi är så glada att vi fick vara med de här dagarna. Tack Stefan för att du lät oss vara med. Tack Anne för att du är en så underbar person. Tack Thomas, Hasse, Lilian och alla andra som gjorde Stefans midsommar så perfekt. Tänk att ni lyckades få fram en folkdräkt i perfekt storlek!

Ska man fira en äkta midsommar så är verkligen Orsa platsen att vara på. Nu har vi iofs inte varit med i Leksand, som också ska vara något speciellt – men ändå… Orsa gav oss verkligen ALLT! Vill ni fira midsommar i Orsa, då måste ni vara där även på onsdagen och hjälpa till med ”majningen” av stången. Då får ni lixom allt och lite till. Missa inte det!

Vi har haft en otroligt fin vecka i Orsa och kommer med största säkerhet tillbaka. Nu vill vi ju träffa de här härliga människorna igen 🙂

Det kommer självklart en film på youtube om hela vårt midsommarfirande, från början till slut. Men det tar någon vecka, bara detta inlägg tog typ en hel dag att skriva för att få allt rätt. Och rätt måste det ju bli. Så håll ut – det kommer!

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube