Det hände så mycket under Bokmässan att det är lite svårt att veta var jag ska börja berätta. Men jag tror att jag börjar med mässans roligaste eftermiddag. Andra dagen på mässan skulle Crime-Hörnan invigas, och då hände det grejer!

Som debutant på Bokmässan är man minst sagt överväldigad. Vi snackar 6-7 mässhallar, 28 olika scener och typ 3500 programpunkter. Det finns både att se och göra alltså. Hur mycket man än försöker att planera så missar man massor, man orkar ju heller inte hur mycket som helst. Vi prioriterade invigningar, prisutdelningar, träffa folk vi haft kontakt med och att kolla in alla förlag.

Eftersom det är svårt att sortera allt som hänt, börjar jag med att berätta om det jag minns mest; invigningen av Crime-hörnan. Torsdagen med invigning av själva mässan var intensiv. Jag hade en dålig sk fibro-dag, så vi fick helt enkelt göra en kortare dag än vi tänkt. På fredagen var vi därför laddade till tänderna och visste att dagen skulle bli lång eftersom den skulle avslutas med Bokmässan By Night.

Vi hade fattat att skulle man ha bra platser för foto och film på olika höjdpunkter, då skulle man ta plats tidigt. Så redan någon timme innan invigningen av Crime-Hörnan satt vi på plats. Vi hittade ett utrymme strax till vänster om scenen och lyckades hitta två stolar också. Där satt vi jättebra!

Crime-författare må skriva mörkt, men jäklar va roliga de är! Anders dela Motte är en av mina favoritförfattare inom Crime, han var värd för invigningen tillsammans med Denise Rudberg som är en annan favorit. De två skulle alltså hålla ordning på kvällen.

Men innan allt körde igång hade man en punkt som inte fanns med i programmet. Ett nät fullt med svarta ballonger hängde i taket, så nåt var ju på gång. Vi skulle snart få vara med om något rätt speciellt; nämligen Camilla Läckbergs 20 år som författare. Rätt coolt att få vara med om. Hon hade ingen aning om detta och blev både överraskad och väldigt rörd. Ballongerna trillade ner och fyllde hela golvet och vi bjöds på bubbel med glittriga drinkpinnar. Så himla roligt!

Men det var inte bara Läckberg som firade, utan även hennes författarkollega Henrik Fexeus som dagen till ära fyllde år. Så det blev firande av honom också och sedan fick de ta plats i soffan för en himla rolig quiz. Ni vet en sån där som brudpar gör vid bröllopsmiddagen när de ska svara på vem av dem som gör mest av något. Så otroligt roligt, där vi bla fick veta att Läckberg är otroligt långsint och att Fexeus har mest bacillskräck. Det var så kul!

Programmet fortsatte med en annan quiz och där fick vi i publiken vara med att tävla med en sån där app där man trycker i ett svarsalternativ så snabbt som möjligt. Carina Bergfeldt och Viveca Steen var i ena laget, Hans Rosenfedt och Michael Hjort var i det andra. De tävlande på scenen fick svara genom att skriva sitt svar på en liten tavla. Vi satt precis brevid Carina och Viveca och jag säger inte att vi fuskade, bara att de fick lite hjälp med svaren… å vann!

Här fanns ingen prestige alls, så det var otroligt hjärtligt och roligt. Många gapskratt blev det. Vinnarna fick varsin sån där jättestor Kexchoklad som man kan vinna på tivoli. Carina gav sin till mej, så där stod vi helt plötsligt med en jättechoklad som vi inte riktigt visste vad vi skulle göra med. Jättekul såklart, och gott – men vi skulle ju på fest. Eller… vi skulle bevaka en fest, alltså jobba. Med den stora chokladen gick vi till Bokmässan By Night och fick inte komma in!

Under två hela dagar på Bokmässan har vi kommit och gått som vi velat med våra presshalsband. Vi har träffat Kungligheter och ministrar, utan att en enda gång fått visa våra väskor medan allmänheten kollats varenda gång. På Bokmässan By Night däremot var det däremot fullständig koll. Så länge vi hade kexchokladen med oss fick vi inte komma in. Trots att den var oöppnad fick vi inte ens lämna in den i garderoben. Vi har fortfarande våra presshalsband och hävdade envist att om vi hade velat göra nåt så hade vi gjort det under prinsens besök – men icke. Chokladen fick inte följa med och gick inte att lämna till nån, så vi gick därifrån.

Vi blev irriterade på att vi inte fick komma in utan på inkonsekvensen. Hade man kollat oss nån enda gång under Bokmässan hade vi inte reagerat, men nu hade vilken journalist, fotograf eller influencer som helst kunna lägga en bomb precis var som helst på hela mässan. För dessa kollades inte en enda gång. Men på festen som har ett betydligt mer begränsat deltagande, där kollade man stenhårt. Vi skulle bara in och ta några bilder och kom alltså direkt från huvudbyggnaden där vi fått chokladen typ 10 minuter tidigare. Vi hade inte hunnit preppa den även om vi hade velat.

Men men, regler är regler – vi åkte hem med vår choklad och får ta våra bilder nästa år istället. Det var en jätterolig dag, som fick ett litet snöpligt slut. Men men… det är sånt som kallas i-landsproblem 🙂

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube