Onsdagar är den dag i veckan då jag bara är… både tisdagar och torsdagar kräver mycket energi och vi kommer hem sent, så onsdagar är den dag då jag sover länge och sen skrotar runt här hemma och gör mest ingenting innan det är dax att åka till jobbet.

Jag måste ha såna dagar eftersom jag annars direkt trillar dit i stress som resulterar i viktuppgång, dåligt minne och allmänt dåligt hälsotillstånd. Det kanske låter larvigt, men sån är jag och jag tror att om fler lyssnade på sin kropp så skulle många många känna igen sej.

Jag har iofs en långvarig och allvarlig utbrändhet bakom mej och den har satt sina spår på mer än ett sätt. Trots att det är över 10 år sedan så säger kroppen ifrån direkt när jag blir stressad och det är inget jag kan ignorera eftersom den stänger av rent bokstavligt. Utsätts jag för stress får jag ofta frossa och blir så trött att jag inte kan hålla ögonen öppna, då är det lixom bara att krypa under täcket. Det är inget som går att ignorera när man är så trött att man mår illa. Å så blir det om jag inte tar det lugnt på onsdagarna. Att dessutom ha sömnapné hjälper ju inte direkt till…

Så jag tar allt i min takt och tack och lov så tycker Martin att det är helt ok. Han till och med uppmuntrar mej att vila eller ta en stund i badet. Han vet hur det blir annars… Tyvärr gäller detta även ”rolig stress”. Så även om det är kul grejer som händer, så får de inte ligga för tätt – då säger kroppen också ifrån. Som nu när Junior flyttar och allt som han vill ha hjälpa att fixa, det är jättekul! Men tillsammans med jobb så kan det bli för mycket, så jag får parera lite mellan allt och se till att vila emellanåt.

Så idag gör jag allt i min takt ända fram till kl 16 då det är dax att åka till jobbet. Jag ska fixa lite jobbgrejer, men jag gör det när jag orkar och sen får vi se hur allt blir och i vilken ordning… gjort blir det iaf  🙂