Jag kräver inte så mycket av mina dagar för att de ska bli bra, det brukar räcka med lite sol. Men idag har allt varit toppen, det blev verkligen en riktigt bra dag!

När jag vaknade sken solen in genom fönstret. Bara en sån sak! Jag kände mej utvilad och kunde konstatera att jag bara varit vaken TVÅ GÅNGER under natten! Det är huuuur bra som helst för att vara mej. Jag brukar ha minst 10 vakna tillfällen per natt, allt mindre än det är toppen! Två är ju nästan samma sak som noll…

Solen fortsatte att sina, hunden låg och sov ute på trappen medan jag fixade ordning mej. Lunchen avnjöts på Wienercafeet på Östermalm med god toast, wienerschnitzel och chokladpraliner till efterrätt. Gott gott. Solen sken fortfarande när lunchen var slut.

När jag kom hem var det full pott i brevlådan! Fotoböckerna jag gjort till grabbarna i Gambia hade kommit. De blev jättefina! Den till Smile är med bilder av vårt besök i byn, den till Limbo ska hjälpa honom i hans arbete som taxichaufför och guide. Omedelbums efterlyste jag någon som kunde ta med dessa till Gambia och fick napp direkt! Så redan på tisdag flyger böckerna ner till min favoritplats på jorden. Jag tog upp killarna på messenger och berättade att de hade presenter att hämta from tisdagkväll och då ringde Limbo upp via messenger! Så jag fick till och med prata med honom och det funkade jättebra i flera minuter. Båda var både glada och tacksamma, för mej var det dock viktigast att höra att båda är friska och mår bra.

De där samtalet gjorde min dag! Jag som inte ens tycker om att prata i telefon längre… men att veta att han gjort sej besväret (kanske inte så besvärligt, men ändå) bara för att prata med mej gjorde mej så glad! Tack o lov för Facebook och messenger!!! Vad hade vi gjort utan det? Att kunna skriva till varandra är en sak, men att även kunna ringa till varandra, helt gratis, är ju helt otroligt!!! Att kunna prata med någon på andra sidan jordklotet, helt gratis och nästan utan minsta knaster, är helt galet!

Tänk om det varit så när jag bodde i Gambia på 90-talet. Då funkade knappt vanliga telefoner och när det fungerade var det svindyrt! Internet kanske fanns i mer civiliserade delar av världen, men inte där. Men det funkade att leva så också då. Telefon och kommunikation är dock väldigt viktigt! Just internet underlättar otroligt mycket för oss i kontakten med killarna i Gambia. De kan med hjälp av telefonerna de fått av oss, kontakta oss direkt om det händer något. Som när taket på familjens hus blåst av mitt under regnperioden och vi på bara någon timme hade samlat ihop pengar till ett nytt. Pengarna fördes över till Linda, där Smile hämtade dem och på bara ett par dagar hade han ett nytt tak till familjen.

Tack vare Facebook kan jag ha Gambia lite i bakfickan hela tiden. Att någon vill hjälpa oss att ta fotoböckerna till Gambia värmer mitt hjärta. Att böckerna blev så fina känns extra bra. I bästa fall ger det Limbo några nya kunder när han kan visa bilder på sina utflykter. Smiles mamma kommer bli så glad över bilderna och jag kan riktigt se hur halva byn trängs runt honom för att titta och kanske se sej själva på bild för första gången. Där finns en bild på Smile och hans farmor, den tror jag blir extra viktig för honom.

Solen, sömnen, fotoböckerna, kontakten som tar med böcker, samtalet med Limbo, chatten med Smile… allt detta tillsammans blev en riktigt bra dag! Jag är alldeles varm i magen  🙂