En riktigt kompis

En riktigt kompis

En av mina bästa och äldsta väninnor bor i Dalarna, alltså 35-40 mil från mej. Tidigare bodde hon i Salem, som bara är ”next-door” och vi sågs jämt! Men så fick hon för sej att flytta hem och kom alldeles för långt bort. Vi kan ju aldrig ses!
 
Men det finns ju telefon. Förr pratade vi ofta med varandra, vi var bägge sjukskrivna och hemma med barn. Hon hade fyra sjuka ungar och jag hade två, vi hade alltså ganska gott om tid att prata, peppa och rådgöra med varandra. Men vart efter ungarna blir större, destom mindre tid har man att prata ordentligt. Det ska skjutsas hit och dit, dessutom skulle man ju hinna jobba lite också…
 
Hon träffade man, var kär, flyttade ihop, gifte sej och medan jag fortfarande hade en del tid att prata så fick hon ju ännu mindre av den varan. Men när vi väl pratade så pratade vi läääänge. Även jag träffade man, var kär, flyttade ihop (ännu inte gift) och nu har även min tid begränsats.
 
Men idag ringde jag iaf upp henne och hon hade tid! Vi har inte prata med varandra sen innan sommaren och nu ville vi bägge två uppdatera varandra rejält. 1 timme senare var vi tvugna att sluta, hon skulle fortsätta plugga och jag skulle åka och jobba. Men det känns så bra! Jag vet att hon mår bra och att vi har varandra oavsett hur ofta vi pratar med varandra. Det är bara att fortsätta där man sist avslutade – en riktigt kompis.
 
En kompis som är uppriktigt glad för att jag har det bra och som delar både glädje och sorg med mej. En kompis man kan prata med allt om, precis allt faktiskt. Synd bara att vi inte hinner träffas så ofta, knappt en gång om året kan det kanske bli. Men nu är hon så nyfiken på Vännen att hon nog inte kan hålla sej borta  😉
 
Jag älskar dej M och önskar dej allt gott i livet!
 
 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.