Thore Skogman är död. Ytterligare ett av alla de dödsbud som vi fått i år. På det sättet har det varit ett tungt år.
 
Thore var bekant med min pappa och jag har träffat honom flera gånger. Han var en sån person som är hjärtlig mot precis alla! Jag minns när jag gick på Mat-mässan med honom i Älvsjö. Jag var kanske 16-17 år och han såg till att jag kom åt och fick smaka på allt som skulle smakas på. Han tog sej dessutom tid att hälsa på alla som ville hälsa på honom. Ingen stress, ingen brådska – han bara var.
 
Vi kommer nog inte att gå på begravningen. Vi tillhör ju inte den närmaste kretsen och den kommer förmodligen inte att vara i Stockholm. Jag hedrar honom i minnet istället och är glad över att ha fått träffat en så genomhärlig, äkta svensk som han faktiskt var.