För 6 år sedan kom jag för sent till en lunch. Det gav mej en alldeles särskild bordskavaljer och blev en lite ovanlig tillställning 🙂

Jag hade precis kommit hem från Kroatien och hade häcken full. Jag kom med andan i halsen, alldeles för sent (pga trasslande pendeltåg) till lunchen på Operaterrassen och kände mej såååå dum. Jag avskyr att komma sent!

När man kommer sist och alla redan sitter till bords så tittar man sej runt för att leta reda på den sista lediga platsen. En man reser sej upp, drar ut stolen brevid sej och bjuder mej att sitta ner. Vi presenterar oss och han säger att han heter Nick och är CEO för Dom Perignon, jaha… här kommer jag stressad som en galning, på lätt dåligt humör och nu måste jag alltså vara extra trevlig hela lunchen eftersom jag har VD´n till bordet. Så typiskt!

Det tar max fem minuter innan alla runt bordet sitter med sina telefoner och lägger upp bilder på instagram. Jag törs inte riktigt eftersom jag har just Nick brevid mej, men så börjar han prata om fenomenet instagram och hur hans fru tjatat på honom att starta ett konto. Han inser ju själv att han som VD för ett så stort företag borde ha det och har inget alls emot det egentligen  – han har bara inte kommit till skott.

Jag tittar på honom och säger ”Lets do it!” Han tittar på mej och flinar och kastar sedan över sin telefon till mej ”Allright, lets do it!” Där sitter jag alltså med hans telefon och laddar ner instagram och startar hans konto medan han presenterar sej och dryckerna (anledningen till att han är i Sverige) för de inbjudna lunchgästerna dvs ett gäng journalister.

Resten av lunchen går åt till att lära honom att lägga upp bilder, hashtaggs och allt annat som hör till instagram. Vi är fullt upptagna, rätt snopna upptäcker vi att vi är ensamma kvar vid bordet. Jag kom sist och går också sist.

Detta är alltså sex år sedan och jag vet inte hur det gått med hans konto. Sist jag tittade, det var kanske något år efter – så hade han fortfarande bara en bild men en massa följare. Å jag har en stående inbjudan till Dom Perignon i Frankrike, som tack för hjälpen. Får väl se om jag utnyttjar den någon gång.

Det där är rätt typiskt mej att hamna i en situation som sedan blir något helt annat än det som planerats från början. Den här gången blev det ju rätt kul ändå och kanske något att sätta på CV´n – instagramkurs med VD´n på Dom Perignon 🙂

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube