Jag har haft en liten hemlighet. Inte bara för er, utan för väldigt många. Det är egentligen inte min  hemlighet, utan Martins. Men då är det ju min också, eller hur? Men nu vet alla berörda och då kan öven jag berätta.

Som ni kanske kommer ihåg så jobbar Martin i Uppsala. Efter långt arbetssökande efter sin omskolning så fick han till slut jobb på ett företag där och började pendla i januari i år. Han har trivts med jobbet och arbetskompisarna och tyckt det funkat hyfsat att pendla, så tanken på att byta jobba har inte alls funnits där. Han tänkte ge det 2-3 år och sedan söka sej närmare hemmet. Men som bekant så blir det nästan aldrig som man tänker eller planerar.

Häromdagen fick han ett mail från en av lärarna på utbildningen som undrade om han var intresserad av jobb. Läraren hade bytt jobb till ett större dataföretag och fick nu sätta ihop den arbetsgrupp som han ville ha och då tänkte han på Martin! Allt har gått jättesnabbt! En dagen kom mailet, några dagar senare var han där och träffade företaget och cheferna, samma dag lite senare fick han besked att jobbet var hans om han ville ha det. Erbjudandet var alldeles för bra för att tacka nej till, med utvecklingsmöjligheter, folk som är intresserade av samma saker, mer i lön och bara hälften så långt att pendla varje dag. Så han sa förstås ja direkt!

Igår skrev han på kontraktet och hemma firade vi med räkor och champagne! För oss känns allt jättelyxigt! Vi kommer att ses mer och dessutom ha mer pengar att röra oss med. För oss betyder mer pengar att vi kan resa! Vi är ju vana att vända på slantarna och leva på väldigt lite. Att nu få pengar över innebär inte att vi inte tänker oss för. Vi lever som vi brukar, men kommer förmodligen att göra några weekendresor och lite annat skoj. Martin har tagit jobbet för att han vet att han kommer att lära sej massor och utvecklas som programmerare, han har inte tagit det pga lönen som många andra kanske hade gjort. Jag är gladast över att han inte behöver åka hela vägen till Uppsala varenda dag och aldrig veta om tågen går eller ej. Nu kan han åka buss, tunnelbana, tåg eller tom gå en bit och så kan jag hämta. Mycket smidigare!

Detta innebär också att vi får hela januari ledigt tillsammans! Han slutar 30/12 och börjar på nästa jobb 1/2. Vi har alltså gott om tid att packa inför Gambia och sedan även ett par veckor till efter resan att umgås rejält. Då är planen att vi eventuellt åker till Riga några dagar på en kombinerad jobb och mysresa. För Magasinet ska skötas som vanligt och skaffas material till, så jobb blir det – men mycket trevligare när vi är två  🙂

Vi är alltså väldigt glada här hemma. Igår flödade champagnen och vi kunde inte sluta jubla. Så svårt Martin hade att få ett jobb, kanske var det namnet… vi vet inte. Å här får han ett drömjobb serverat! Jag är så troligt glad för hans skull! Man ska vara rädd om sina kontakter och behandla alla man möter med respekt. Man vet inte vad just den kontakten för med sej… det kan vara erbjudande om ett helt nytt liv!