Under nästan hela 2021 och 2022 har stressen var total och orken minimal. För ett par månader sedan vände allt och jag känner långsamt hur energin återvänder, även om det är långt kvar till ett normalläge. Men nu får jag iaf saker gjorda och det känns så himla skönt.

Vi har släppt allt några helger och bara myst runt utan krav. Förra helgen var en sån. På lördagen var vi iväg med Martins jobb på Gröna Lund. Hans företag bjuder in till familjedag under en dag på Grönan varje år, vi brukar ta med oss våra vuxna ungar. Just den här gången var det bara äldsta sonen som hade tid.

Vädret var perfekt! Drygt 20 grader varmt, sol och en svag bris. Vi var på plats redan när parken öppnade kl 10, då var det rätt glest med folk. Vi fick välja mellan åkband och femkamp, sonen valde åkband och sprang runt och åkte allt han kunde. Martin och jag körde femkamp med några andra på hans jobb, Martin vann, det gör han nästan jämt. Det spelar ingen roll vad man sätter i händerna på honom, han kan typ allt.

Efter lunch var vi nöjda och gick längs Djurgården och Strandvägen tillbaka till pendeltåget. På vägen stannade vi och köpte nya skor till sonen. De han hade trillade nästan sönder. Nöjda och belåtna åkte vi hem och satt och myste ute i solen resten av kvällen.

På söndagförmiddagen städade jag trädgården lite snabbt och Martin körde iväg skräpet plus allt annat som skulle till återvinningen. Så himla skönt att ha det gjort! Nu ska jag bara kantklippa och klippa gräset innan vi drar iväg för sommaren.

Martins pappa fyller 85 när vi är borta, så vi bokade brunch och drog iväg till Sundby Gård i Huddinge för att äta där tillsammans med mina föräldrar. Det känns fortfarande som det hela tiden saknas en person när vi gör saker tillsammans. Och det gör det ju. Min svärmor har varit borta i drygt ett år nu, men vi har fortfarande inte vant oss och kommer nog inte att göra det heller. Det är lixom en för lite hela tiden.

Brunchen var jättefin och vi fick ett bord med utsikt över vattnet. Det var länge sedan jag var så mätt och de andra sa samma sak. Allt var så otroligt gott! Svärfar verkade nöjd och det är såklart huvudsaken.

Jag trodde inte att svärfar skulle vilja bo i vårt hus i år, när vi ska vara borta, men det visade det sa att det ville han visst. Med en vecka kvar till avfärd var det alltså bara att börja röja. Lite lite i taget, allt tar alldeles för lång tid. Sista veckan hemma började med att både lilla bilen och husbilen skulle besiktas, vi åkte åt varsitt håll och bägge blev godkända. Tack o lov! Sen var det bara att fortsätta städa.

Sen har dagarna gått i ett. Martin har mest varit på kontoret i stan och på en massa grejer med jobbet, medan jag pysslat runt här hemma. Ett rum i taget. Packa, tvätta, städa, packa lite till… osv osv. Nu börjar jag känna att jag faktiskt kommer att hinna klart. Svärfar kommer att kunna bo här medan vi är borta. Jag har i stort sett tvättat och packa allt mitt, Martin får såklart fixa sitt själv. Jag är inte ikapp med jobb, men ligger iaf inte efter lika mycket som jag brukar.

Imorrn installerar vi svärfar, aka husvakten, och sen drar vi iväg. Hur länge vi blir borta vet vi inte… det blir som det blir. Vi vet inte ens helt och hållet vart vi ska 🙂

Det känns iaf skönt att ha allt gjort, att tvättkorgarna är tomma och allt skräp är kastat. Det är inte kul att komma hem till ett stökigt hem, nu slipper vi det. Vi kan åka iväg med gott samvete och se fram emot några härliga veckor av husbilsliv. Det ska bli så himla skönt att komma ut igen och vara borta länge! Vi ska iofs jobba större delen av tiden, men det gör inget!

Det blir lite Öland, lite Småland, lite Halland och sen vet vi inte riktigt. Vi vet bara att vi måste vara hemma till Pride, för då ska vi fota och filma där. Vad vet ni om er sommar?

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube