Imorrn är det återigen dax för mej att ta bilen till Gamleby. Senior ska på internatvecka med skolan och då är det bara att gilla läget och åka med. Pga hans olika funktionshinder så klarar han inte att vara där på egen hand, någon måste vara med honom. Dessutom får han inte hantera sina mediciner själv.
 
Det brukar vara en ganska trevlig vecka, men den här gången har jag ingen lust alls att åka dit. Jag har förträngt det in i det sista, men nu går det lixom inte att undvika längre. Det var bara att packa väskorna och inse att jag snart är hemma igen.
 
Stackars Vännen får sköta rutinerna här hemma med Juniors träningar, Baileys promenader och allt som måste göras i hemmet. Det gör han iofs gärna, men han vill ju ha mej i närheten. Å jag vill vara hemma! Så det blir tre dygns ångest från bägge håll… suck!
 
Men tiden går fort – eller hur???