Första gången…

Första gången…

…sedan jag började jobba på Viktväktarna som vi får ställa in en klass. Å detta pga snöoväder…

Som alla andra så har vi fått snö, en jäkla massa snö. Så himla onödigt tycker jag. Det som fanns innan räckte gott och väl, iaf för mej. Å nu är vi alltså tvungna att stänga ikväll och förlorar dessutom pengar på eländet. Men jag vägrar att riskera mitt eller medlemmarnas liv för en vägning och jag är ganska säker på att våra fina medlemmar håller med mej.

Vi visste ju redan igår att det skulle komma en himla massa snö och att det skulle bli typ snöstorm. Alltså var jag förberedd och startade tidigare än jag brukar när jag ska iväg. Idag skulle jag vara i Tingsrätten 8.50 och då brukar jag åka hemifrån 8.20, idag åkte jag 8 men var inte framme förrän 9.00. Jag ringde på vägen och anmälde min försening och fick svaret att bara jag kom så var alla glada, många nämndemän kunde inte ta sej fram över huvudtaget så det fattades ganska mycket folk.

Vi skulle hålla på mellan 9-12, men både domaren och advokaten satt fast på olika ställen så det blev 10.30-13 istället. Å sen skulle jag hem… eftersom jag kom sent körde jag bara in och ställde bilen på en oplogad parkering fullt medveten om att jag förmodligen kört fast. Så när jag slutade förberedde jag mej på att ta hjälp, men med kunskapen från vår safari i Tanzania och alla fastkörningar där, så kunde jag faktiskt ta mej loss helt på egen hand. Medan de andra stod där de stod… min bil är bara bäst!

Väl hemma så var vi tvungna att ta beslut om kvällen. Skulle vi verkligen åka ut igen i snön och riskera en massa? De få medlemmar som skulle dyka upp skulle knappt ens ge oss bensinpengarna tillbaka, eftersom vi enbart har provisionslön. Så efter en hel del funderande beslutade vi oss för att stänga för första gången någonsin. Så det var bara att skicka iväg ett mail till alla medlemmar, meddela de som finns på Facebook, berätta för våra chefer och kundtjänst och sen be skolan där vi är på onsdagar att sätta upp en lapp på dörren. Det känns hur konstigt som helst, men är det enda rätta en dag som denna.

Vi har fått minst en halv meter snö. Senior har skottat 5-6 gånger, jag har varit ut två gånger och nu syns det knappt att vi petat på snön. Äntligen kom plogbilen, så nu kommer man iaf ut på vägen. Jag fick satsa allt och hoppas på det bästa både när jag skulle ut och sen in igen. Varken Martin eller Junior kan komma hem med pendeltåget utan sitter nu på nån tunnelbana och min pappa hämtar dem vart de nu kommer… Det enda positiva med detta är att vi kan äta en gemensam middag i normal tid idag. Å lite fint är det. I övrigt finns inget positivt alls att säga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.