Rååååsa plåster  🙂

Nu är det fyra veckor sedan vi besökte veterinären första gången. Äntligen kan vi påbörja medicinering och se om det blir någon skillnad.

Allt började egentligen redan förra våren. Baileys brukade vara med mej ut och springa och sprang alltid glatt vid sidan om mej. Men en dag la han i handbromsen och lufsade bara bakom mej, i ren protest trodde jag och blev sur på honom… tänk om jag vetat. Så i fortsättningen fick han vara hemma när jag var ute och sprang, vilket kändes himla onödigt och fel. Men ville han inte så ville han inte, mina löpturer skulle han inte få sabba.

Han var väldigt törstig under sommaren och vi var tvugna att ha med vattenflaska på promenaderna. Men det var ju väldigt varmt, så det var väl inte så konstigt… Men han fortsatte att dricka mycket, så pass att mina föräldrar påpekade det.

Under hösten tog vi våra promenader som vanligt, han åt dåligt precis som han brukar, han sov mycket… och han ökade i vikt. Nu började jag reagera, han frös så han skakade under vintern och var inte sej själv. Han var mysko helt enkelt. När Martin fick jobb fick vi råd att kolla upp honom och beställde tid hos veterinären. Jag bad om en helkroppsbesiktning, med prover och vaccinationer.

Det första hon frågade var om han är matglad. Knappast, han äter oftast inte upp maten, ibland äter han inte på hela dagen. Innan vi kastrerade honom åt han inte alls. ”Hur är det med motionen?” Han får i snitt en halvmil i tassarna varje dag och på helgerna mer. På somrarna det dubbla. ”Han är ganska rund…” Han fryser väldigt mycket berättade jag då, ofta så han skakar. Å han är väldigt slö och dricker mycket. Där nånstans började veterinären fundera på sköldkörteln och tog alla prover som behövdes. Några dagar senare visade det att han låg på 12,9 som är det lägsta normalvärdet. Efter 3 veckor togs det om och då var det 16. Man ska ligga mellan 13-50 och eftersom han ligger så lågt, så ska han nu medicineras, även om han ligger inom normalvärdet. Vi vill ha upp hans värde runt 25-30.

Så nu ska han få 2 tabletter om dagen och om fyra veckor ska vi höras igen och eventuellt ta nya prover. Igår fick han den första tabletten i maten och den slank ner utan problem. Han gillar sina vitaminer, så jag tänkte att denna kunde gå som det – jomnen visst! Tabletten åkte ut lika snabbt som den åkte in… men med kaviar på gick den ner utan problem. Så det blir alltså tablett med kaviar till frukost och tablett i maten till middag. Så får vi se vad som händer.

Imorse vägde han 15,8 mot de 14,5 som han brukar ligga på. Den lilla kroppen har alltså lagt på sej ganska mycket utan förklaring. Nu hoppas vi att han ska orka mer och börja gå ner i vikt. Så nu ber vi om alla tummar ni har! Håll dem så hårt ni kan så hoppas vi se en förbättring inom kort och att vår älskade pälsboll ska bli sej själv igen. Så kanske jag får tillbaka min löparkompis igen  🙂