Flygvärdinnan skrev ett inlägg om oanmälda besök, här kan du läsa det. Frågan hon ställde var om man vill bli förvarnad eller ej, när det kommer besök? Massor med svar har hon fått, intressanta sådana tycker jag.
 
För egen del spelar det aboslut ingen roll om man ringer eller ej, innan man kommer hem till oss. Jag blir hedrad av att någon överhuvudtaget vill besöka oss och tar det inte för givet. Då kan man väl inte bli irriterad över att det inte var planerat eller att man inte hinner städa? Att någon vill besöka just mej är ju en glädje!
 
Här är alla välkomna, oavsett vår status, klockslag eller veckodag. Vill man sen snacka om oss och hur illa klädda vi var eller att toan hade en skitrand – ja, men gör det då! Var det inte viktigare än så… strunta i att komma hit då!
 
Kommer man hit oanmäld, så får man ta att jag kanske röjer i köket medan vi pratar eller att det inte finns något fikabröd. Å andra sidan är det väl sånt man räknar med om man inte förvarnar? Då kan man ju ta med fikabrödet om man vill vara säker. Att det inte är någon hemma när man överraskar är ju också sånt man får ha med i planen.
 
Jag tycker själv att det är kul att överraska folk. Kommer ihåg för några somrar sedan, när barnen och jag körde Norrland runt. Då hade vi förvarnat lite vagt sådär… några månader i förväg att vi kanske tittar förbi. Uppe i Älvsbyn hade vi bekanta som vi inte ens kände särskilt väl, men som ändå sagt ”titta förbi…”. Så det gjorde vi! Vi letade oss fram till deras hus och ringde på. De tittade storögt på oss och sen blev vi kvar i 4 dar. Vi hade hur trevligt som helst!
 
Det behöver väl inte vara så högtidligt jämt, det räcker med ett stort hjärta!