Det tog knappt sex timmar att köra hit. Det var ungefär vad vi räknade med.
 
Solen sken från Tumba till Valdemarsvik, där började det mulna till sej lite… och efter Gamleby började det ösregna. Sådär så man knappt ser handen framför sej och får köra i typ 70. Regnet höll i sej fram till Kalmar ungefär och sen var det duggregn och sol om vartannat.
 
När vi kom fram stod ytterdörren öppen och en galen hund FLÖG ut. Baileys blev så glad att han inte visste hur han skulle bete sej. Han sprang flera varv runt huset, in i huset och hämtade en leksak och sen några varv till. Helt tokig var han. Vi lastade ur bilen, packade upp och sen la jag mej på sängen och fick genast sällskap. Han har varit som ett litet plåster på mej sen dess, ett väldigt gulligt plåster  😉
 
Nu ska jag ta en kopp kaffe faktiskt, jag som nästan aldrig dricker det… men jag är trött och lite frusen. Sen ska jag ta en liten tupplur tror jag, misstänker att jag får sällskap…
 
Det är så härligt att vara framme – nu ska bara den här veckan gå fort så att Vännen kan komma hit också. Då blir allt riktigt bra!