Så har iaf ett av två fel hittats!
Tydligen så har man en gåsfot i benet… och min är inflammerad. Ganska mycket. Så mycket att den syntes mer än tydligt på magnetröntgen. Å alldeles för mycket för att en kortisonspruta ska räcka. Så nu blir det dyra medikamenter som jag ska tugga i mej till smärtan är väck! Försvinner det inte så blir det operation, men det är tydligen ovanligt. Så jag hoppas på det bästa.

Den där tröttheten/dåliga minnet/ont i ögonen/stickande händer/förvirringen mm hittade man ingen orsak till. Sköldkörteln mår bra, kortisolet är perfekt precis som alla andra värden. Doktor Kompis ställde ett gäng nya frågor och bestämde att det ska göras en sömnutredning och EEG för att utesluta narolepsi.

Iaf skönt att en sak kan fixas! Jag räknar iskallt med att kunna gå långpromenader igen om kanske 3-4 veckor. Det ska bli så jäkla skönt! Å vad det gäller vikten kan jag inte skylla på nånting, inga hormonrubbningar eller omsättningsfel. Så får jag bara ordning på benet och kan börja gå igen, så ska nog vikten fixa sej också. Hoppas jag…

Det kan ju vara så att inflamationen även ger upphov till en viss trötthet och med tanke på att benet varit inflammerat minst sedan 14 månader tillbaka så…? Det kanske har påverkat mer än bara benet lixom, kanske även kroppen och knoppen. Det vet man ju att man blir trött och okoncenterad när man har ont nånstans. Jaja, det visar sej väl.

Hej hopp! Nu ska jag till apoteket  🙂

.