Gårdagen var en riktigt skitdag! Jag var less, förbannad och besviken. Så mycket betyder vikten för mej, kan låta patetisk – men så är det. Jag är inte fet, men överviktig och det känns i hela min lilla kropp. Är man kort ska man inte väga så mycket som jag gör. Då mår man inte bra. I mitt fall handlar det väldigt lite om utseende, det handlar om känsla.

Efter att ha varit rejält ledsen gick Martin och jag en lång promenad, eller ja… den skulle blivit längre, men det var så varmt att Baileys inte orkade mer. Under promenaden rannsakade vi oss själva och kom återigen fram till att vi gjort allt exakt som vi skulle, men att det förmodligen låg lite undermedveten stress hos mej. Stress som kunde bero på att hela gänget kommit ner till oss. Jag vet att jag brukar reagera på det, men den här gången var allt lugnt… trodde jag. Ingen tjafsade, alla var sams. Men kanske gick jag ändå och spände mej? Jag vet inte, men det är det enda vi kan komma på. Jag brukar reagera med snabb viktökning av stress, så kanske?

På eftermiddagen åkte vi till stranden. Vi hade ett fantastiskt väder och ville utnyttja det. Tyvärr ville Senior inte följa med, men vi andra tre åkte. Mina föräldrar drog iväg till Småland på förmiddagen, så nu är det bara vår familj här. Vi hade några härliga timmar på stranden, Martin och Junior vågade sej tom på att bada. När vi kom hem åt vi och tog återigen en skaplig promenad, den här gången i sällskap av Junior och hans kamera. Resten av dagen gick mest åt till att lyssna på ljudbok ute på altanen. Det var en riktigt skön sommarkväll.

Visst mår jag bättre, men besvikelsen var riktigt stor och jobbig. Kan låta banalt, men så är det i mitt liv. Klart man blir besviken när man gjort allt perfekt och resultatet uteblir. Så är det oavsett vad det gäller. Men nu gäller det att se framåt. Nästa måndag SKA det vara ett minus!

.