Gör faktiskt vad jag vill!

Gör faktiskt vad jag vill!

Jag har valt att ha en öppen profil på Instagram, vara ganska personlig på bloggen och då och då sticka ut näsan på Twitter. På Facebook däremot är jag mer privat, har inte särskilt många kontakter och släpper inte in någon som jag inte känner eller träffat.

Men bara för att jag är ganska öppen av mej och låter folk ta del av mitt liv betyder det inte att vem som helst har rätt att säga vad som helst! Det ger ingen rätten att kränka varken mej eller någon annan! Det jag inte förstår är varför läsare/följare som enbart kritiserar kommer tillbaka… varför det? Varför går man inte vidare till någon man tycker om istället och har mer utbyte av? Eller har de här människorna så tråkiga liv att de måste ha någon att gnälla på? Sorgligt isf…

För min egen skull har jag börjat spärra och blockera dem som bara kritiserar och spyr galla. Förr har jag försökt resonera med dem, men det gör jag inte längre. Efter 2-3 negativa inlägg så blockeras de utan minsta förvarning. Jag vill inte ha dem i mitt liv och behöver dem inte. Självklart kan jag ta till mej negativ kritik, men när det bara handlar om saker som jag inte borde göra pga moraliska frågor, saker jag borde göra av samma skäl, ifrågasättanden om mina personliga egenskaper och en massa annat så orkar jag inte längre. Det räcker med att man säger detta till mej en gång, så fattar jag budskapet.

Just nu är det ganska lugnt på nättrollen, det har varit betydligt värre. Särskilt när jag bloggade på Expressen, DÄR fanns det knäppskallar!!! Då fick man verkligen veta att man var värsta sortens lögnare, hycklare och gud vet allt. Det har funnits såna här med, men inte alls lika knäppa. Här har jag bara fått veta att jag fuskat med sjukpenningar (som jag inte ens haft), lurat landstinget och lite annat smått och gott. Saker som fabulerats fram av knäppskallar helt enkelt.

Jag tar inte särskilt illa vid mej, men ibland kan ju undra vilka det är som sitter där bakom skärmarna och skriver till såna som mej. Tänk om det egentligen är någon som jag känner och träffar titt som tätt… någon som utger sej för att vara vän, men som faktiskt tycker väldigt illa om en. Alla som skriver elakt kommenterar förstås anonymt, men ibland har man en viss aning om vem det är ändå. Det mest patetiska är när den man blockat försöker starta smutskastning på en annan plattform, som att twittra om att jag blockerat vederbörande från tex instagram. Vem gör man bort mest då?

Kan vi inte bara bestämma att man ska hålla en god ton till varandra? Istället för att bara kritisera kanske man ska sluta följa någon som man tycker gör fel hela tiden. Kom gärna med en åsikt, men gör det med en god ton och konstruktivt. Men skriv hellre något bra, peppa och kom med tips. Följ Stampes mammas råd ”Håll tyst om du inte har något snällt att säga”. Svårare än så är det ju egentligen inte.

Men de allra, allra flesta av er skriver fina saker och tycker ni inte som jag så skriver ni även det på ett snällt sätt. Så vill jag ha det. Men jag tar mej faktiskt friheten att blockera er om ni blir för negativa, elaka eller spårar ur. För det har jag rätt till. Det är nämligen min blogg och min Instagram och där gör jag preciiiiis som jag vill  🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *