Häftig känsla!

Häftig känsla!

Sitter och förundras över min stora son. Jag har iofs förundrats över honom under hela hans liv, eftersom han hela tiden förvånar, överraskar och även irriterar oss  🙂

Senior har ju, som ni redan säkert vet, ADHD och Tourettes syndrom och lite annat smått och gott. Inget vi skäms över, hymlar med eller håller tyst om. Tvärtom, så vill vi gärna prata om det och visa att även barn, ungdomar och vuxna med NPF-diagnos kan få ett himla bra liv. Precis som Senior!

När det gäller Senior så har han alltid behövt vänja sej vi en tanke för att sedan omsätta den till verklighet. Hela hans utveckling har varit som en ketchupflaska, där det gått långsamt långsamt att få fram ketchupen men när den väl kommer så blir det rejält och kan knappast stoppas. Så är Senior. Han kan fundera länge på en kommande förändring och när han tänkt klart går saker i raketfart.

Så var det med körkortet som han lyckades med och så har det varit med bostad och nytt jobb. Senior har fram till för en tid sedan sagt att han ska bo hemma hela sitt liv och aldrig flytta hemifrån. Eller hur? Har jag sagt. Den här morsan sparkar ut ungarna ur boet när de har fast jobb och stadig inkomst. Punkt! Jag har inga problem att se mina ungar bli självständiga och klippa navelsträngen. Tvärtom! Det ska bli skitkul att komma på middag till killarna i deras egna hem  🙂

För ett tag sedan började det låta annorlunda. Nu pratar Senior om vilka möbler han vill ta med sej, hur stort det ska vara och undrar lite om det är svårt med parkering i olika områden. Han är mogen att ta steget och vi letar febrilt! Jag har lovat honom en tvättmaskin eftersom jag inser att han kan få problem med planering av tvättider och gemensam tvättstuga. Jag har också lovat honom vår skinnsoffa, eftersom vi behöver en ny soffa som rymmer fler.

Även att söka jobb har varit svårt för honom. Vi tog en dag för någon månad sedan och satte oss tillsammans och skickade iväg ansökningar till mängder med företag. Det blev inget napp då, men några svarade att de skulle spara hans uppgifter iaf. Vi fick även tips om en sida på Facebook för frilansare, där vi bägge gick med. Och NU har han helt plötsligt börjat söka jobba på egen hand! Han skriver till företag, svarar på erbjudanden och ligger på. Å nu har han faktiskt fått ett positivt svar från en firma som jobbar med ljudböcker. Precis det han kan och vill göra. Han ska dit i november och träffa dem, så vi hoppas på det bästa förstås.

Han har ju redan jobb, så det brinner ju inte i knutarna direkt. Han har jobbat på Mc Donalds i fyra år nu och imorrn ska han avlägga arbetsprov för att bli skiftledare. Han älskar sitt jobb, men inser ju att jobbet där begränsar honom en del. Det är ju inte så att man får uppleva särskilt mycket mer än just den restaurangen man jobbar på. Som ljudtekniker kan han få göra en mängd olika, spännande grejer och se lite mer än bara en plats. Så han söker vidare, men kommer säkert att behålla Mc D som lite extra så där när han har tid. Det är ju trots allt där han är trygg och har sina kompisar.

Men så här kan det alltså vara för en person med ADHD. Utvecklingen går i skov och vem är jag att skynda på den? Det får gå i den takt som behövs, det blir bäst så. Men visst kan en person med ett funktionshinder av de här slaget lyckas. Man behöver inte hamna på kåken bara för att man är kille och har ADHD. Med rätt förståelse och kanske medicinering kan man komma precis vart man vill – det tycker jag att Senior är ett levande bevis på!

Det är verkligen en häftig känsla att se hur han utvecklas och kan klara allt han vill!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.