Måndag igen och vägning… 2 hekto till minus! Det går inte så snabbt i min värld, men det går. Jag är ju inom normalt BMI även om jag ligger på översta gränsen. Många antar att det är därför jag går ner så långsamt, men så är det inte! Jag har alltid haft svårt att gå ner i vikt och snittar under ett hekto i veckan som överviktig. Så jag är jättenöjd med mina små hekton  🙂

Men nu skulle det vara skönt att komma under det där förhatliga 60-strecket! För det krävs att jag tar 4 hekto till nästa måndag och det tror jag blir svårt. Vi får se!

Efter alla mina operationer försöker jag en gång för alla att få ordning på kroppen, idag föll ytterligare en pusselbit på plats. Jag hade mitt första besök hos en sjukgymnast… jösses va hon va sträng! Jag hade redan innan berätta lite om mej, så hon hade grundproblemen, idag fick hon även känna, klämma och bända. Jag är tydligen en av de mest överrörliga människor hon mött. Undrar om det är bra eller dåligt… Hon vred runt mina ben och frågade hela tiden om det gjorde ont, jag svarade att det tvärtom var ganska skönt att få lederna helt utstretchade.

När hon visste var hon hade min kropp satte hon ihop ett program åt mej. Som ska göras varje dag, hette det först, sedan hette det ”när all annan smärta är under kontroll”. Alltså: när jag inte är däckad av fibroont eller supertrött, DÅ ska jag göra mitt program. Och det är inget dåligt program heller… jo, om man mystränar. Men nu är det ju meningen att detta ska göra nytta och hjälp mej och då gäller det att ta i rejält, det är därför jag måste må hyfsat.

Jag behöver stärka upp bål och länd och för det har jag fått 6 övningar. Jag har alltså ingen bålstyrka alls, noll, zero, zip, nada… bedrövligt helt enkelt. Dygnet runt ska jag även tänka på att dra in naveln, inte svanka och inte överböja mina leder (tex när jag står rakt upp och ner och böjer knäna bakåt). Jag behöver även fotbäddar i skorna, så det första jag gjorde när jag kom hem var att ringa till Dr Torsten som skulle fixa remiss. Så nu MÅSTE jag hitta nya gympaskor, som både går att bygga klack på och som får plats med inlägg. Jag får inte använda löpbandet, men jag tjatade mej till att få gå lite på det om det är för kallt för att gå ute. Hundpromenaderna ska numera hellre vara korta och snabba än långa och långsamma. Våra promenader när vi hälsar på kossorna kan vi alltså glömma på ett tag… suck! Hon ville helst inte att jag skulle träna på Curves heller på ett tag, men det sa jag att jag måste annars blir bröstkirurgen ledsen på mej. Jag har blivit lovad att fixa sömmarna under och vid sidan om brösten och då behöver jag ta bort lite fläsk och ersätta med muskler. Så jag fick jobba överkropp iaf.

Känns lite tufft, men jag tänkte göra som hon säger, så gott jag kan iaf. Programet kanske tar 30 minuter och att bara komma ihåg det varje dag är en utmaning. Jag har ju så otroligt dåligt minne. Och att sedan göra tid för det är inte heller så lätt alla dagar, men jag får göra så gott jag kan helt enkelt. Jag ska tillbaka till henne nästa tisdag och då kommer hon definitivt att se om jag gjort något eller inte. Å detta är ju för min egen skull, så det är klart att jag tänker göra mitt bästa. Jag vill ju må bra!

Men det blir inte lätt. Övningarna är inte helt enkla och i mitt skick kommer det tydligen att göra lite ont ett tag framöver. Jag har en känsla av att jag kommer att få lite träningsvärk, men det gör inget alls! Tydligen passar programmet även för Martin, så jag har bett honom om hjälp. Jag hoppas att vi ska kunna göra övningarna tillsammans, så vi bägge mår bättre i våra kroppar. Han har lovat att hjälpa mejoch verkade till och med lite nyfiken.

Så nu kör vi igång med detta. Nu ska det bli ordning på värkande ryggar, hoppande höfter, sneda bäcken och en massa annan skit. Så gott det går iaf  🙂