Ja, det var ju den där vägningen då… den som går av stapeln varje måndagmorgon. Man kan väl säga att det syntes ganska tydligt att stressen är borta och att vi kan ta hand om oss själva bättre nu. För mej var det nämligen 1,3 kg ner och för Martin 1,6!!! Å det efter en helg med dop, rester av vinet sedan förra helgen och lite för mycket godis. Det kom nämligen ett bud med supergott godis och då kan man ju inte låta bli att smaka… men det ska jag berätta om i nästa inlägg.

Alltså har jag tagit bort nästan hälften av det jag gick upp under maj. Sånt man går upp snabbt går man oftast ner ganska snabbt igen, även om det inte alls är lika enkelt att ta bort som att lägga på sej tyvärr. Å jag som bara behöver lukta på en semla så går jag upp fem kilo… ni fattar ju hur knepigt jag har det!

Men med rätt mängd mat, vila, lite promenader och mycket skratt så går även jag ner i vikt och är alltså ordentligt på banan igen. Snart är jag tillbaka på mina 60 och kan fortsätta ner till de där 58 som jag strävar efter och sen får vi se… efter alla operationer kanske jag kan ta de sista 3 och nå drömgränsen på 55. Går det så går det!

Så nu är vi riktigt duktiga här hemma, Martin har gått så långt att han tom räknar kalorier för att få det exakt. Men det spelar ju egentligen ingen roll hur man gör och vilken metod man använder så länge man håller sej till en metod och har tålamod och fortsätter tills man når målet. Viktväktarna funkar, det är ett hållbart sätt och ett sätt att leva. Hemligheten är egentligen bara att skriva upp det man äter, ha tålamod och tro på att man kan! ALLA kan gå ner i vikt! Kunde Martin gå ner 60 kg utan operation, så är det möjligt för alla andra också. Frågan är ju bara hur mycket man orkar kämpa?

Vi gör iaf så gott vi kan och så länge det är minus på vågen även nästa måndag är vi nöjda. Den vägningen kanske blir på Öland… vi får se. Vi gör ju lite som vi vill just nu  🙂