Ett helt liv med er!

Ett helt liv med er!

För några veckor sedan hade jag en liten bloggskola i nämndemannarummet på tingsrätten. De flesta nämndemännen är av den lite äldre skolan och har bara hört talas om bloggare som tex Blondin-Bella och Kissie på Let´s Dance. Så att helt vanliga lilla  jag skulle ha en blogg var kanske inte helt självklart i deras ögon. Men jag möttes inte av misstänksamhet och skepsis utan mer av nyfikenhet och intresse. Då berättade jag vad en blogg är, hur man tänker lite som bloggare och varför jag skriver och var min gräns går när det gäller ämnen och tabun.

Idag kom ämnet återigen upp då en av herrarna berättade att han aldrig läst en blogg i hela sitt liv, men numera följer min och han berömde mitt sätt att skriva. Så var snacket i full gång igen och eftersom det var nya deltagare i konversationen så blev det lite av en repris från förra gången. Även denna gången var intresset större än skepsisen och det är jätteskönt att kunna förklara istället för att försvara. För så har det varit lite till och från, folk kan vara ganska misstänksamma mot oss bloggare.

Jag är fortfarande lika fascinerad över det faktum att folk läser mina texter och jag är vansinnigt nyfiken på vilka ni är. Det är trots allt väldigt få som lämnar kommentarer efter sej, men jag ser ju på statistiken att det är ganska många som läser varje inlägg. Flera hundra faktiskt… Idag kom frågan upp om detta är något som jag lever på och om jag ser det som mitt jobb. Å jo, jag ser det till viss del som mitt jobb – men jag kan inte leva på det! Visst kan det bli en liten slant då och då (som jag skattar för), men det är inte regelbundet eller sånt jag kan räkna med. Men jag hoppas och önskar att det kan bli så och funderar på att ta upp min vilande F-skattesedel igen.

Så särskilt mycket pengar blir det inte men däremot får jag ju lite grejer vilket gör att jag inte behöver köpa tex smink och hudvård. Sånt har jag iofs knappt köpt förut heller, men nu behöver jag definitivt inte göra det. Eventen vi går på är ofta med lunch, vilket i sin tur innebär att jag sparar pengar på mat den dagen… så även om jag inte tjänar pengar så lever jag billigare tack vare bloggen. Och sen får jag ju göra så himla mycket kul! Tänk bara i höstas när hela familjen fick se SPÖK helt gratis på första publikrepet eller som nu i höst när Martin och jag har förmånen att få se Morgan Allings show En föreställning om kärlek. För det är just så jag ser det; som en förmån – ingen självklarhet!

Jag bjuds in att göra, se eller testa något och sedan skriver jag om det om jag själv vill. Det finns inga krav från någon att jag SKA göra det, det väljer jag själv! Å jag skriver både det som är bra och dåligt och det har hänt att företag blivit arga på mej och bett mej ta bort inlägg, vilket jag vägrar. Är något bra så skriver jag det och är något dåligt så skriver jag det också. Sån är jag!

Men det är himla kul att nyfikenheten och intresset finns för oss som har den här lite annorlunda tillvaron som bloggare. Det är ju ett ganska konstigt sätt att leva faktiskt. Man har ständigt mobilkameran eller kameran redo, man fotar precis ALLT, samlar intryck och bilder och går sedan hem till kammaren och skriver ner alltsammans. Å sen kommer det där konstiga; folk läser! Jag är tacksam att ni finns där ute och följer mitt liv och mina äventyr. Att ni (oftast) är snälla i era kommentarer och tröstar mej när livet är tungt och gläds med mej när det händer något skoj. Utan er skulle det bara vara en dagbok på nätet, med er är det ett helt liv!

Idag skulle jag egentligen skriva om dagens resultat på vågen, men det får vi kanske ta imorrn istället  🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *