Den frågan får jag ganska ofta. Den uppkommer när folk tittar på mina profil på Facebook eller läser bloggen. På facebook står det nämligen 5 ungar uppräknade som mina ungar, mina egna två och fd särbons tre. Mina två är ju självklara, men de där andra tre då?

Jag lärde känna tjejerna i Skåne när de var 10 resp 12 år, de är 12 år sen nu. Jag lärde mej snabbt att älska dem och har sedan dess inte gjort någon skillnad på mina egna eller dem. Det går lixom inte, de är helt underbara människor som jag tycker om att träffa och spendera tid med. Att de tog slut med deras pappa för 6 år sedan har inte haft någon betydelse för tjejernas och min relation. Nu är de 22 resp 24 år och bor närmare mej än sin pappa, så nu träffas vi faktiskt mer än när jag var tillsammans med deras pappa. Me like 🙂

Men så har ju Junior skaffa en tjej, de har varit tillsammans i snart 9 månader. Hon är jättemysig och är här ofta, så nu har jag lixom fått en unge till. Numera kommer hon att heta Mandisen i min blogg. Mandisen har börjat spara pengar, så mycket hon kan. Hon har nämligen bestämt att hon ska följa med oss på semester nästa år. Då har vi lite smått planerat att åka till Gambia, där jag bodde för 20 år sedan. Hon tänker följa med, men jag vet inte om hennes föräldrar vet det än… får nog tala om det för dem 🙂

Sen är jag kontaktperson för en kille på drygt 40 och en tjej på 20. Så den där tjejen är jag också lite extramorsa åt då och då. Så man kan väl säga att jag har 5 ungar, nästan 6 och sen en sjunde lite då och då. Plus Baileys!!! Alltså har jag 8 barn 😀

Kärleken delas inte upp mellan dem, den blir bara större och större ju fler som ingår i familjen. Det finns föräldrar som oroar sej för att kärleken inte ska räcka till när barn nr2 är på väg. Jag kan bara säga: lugn, bara lugn… kärleken räcker och blir över. Det finns lixom inget stopp på den. Så det är bara att fortsätta skaffa barn, men du behöver inte vara biologisk förälder för att älska dem. Det funkar att låna andras ungar också!

.