En anledning till att jag slänger så mycket är att jag hatar att leta efter grejer. Jag vill ha så lite prylar runt mej som det bara är möjligt, då blir det minst rörigt.
 
Jag har inte mer grejer än någon annan ändå letar jag konstant efter något. Just nu är det en GPS som jag inte ens visste att den var borta eftersom det låg en i hyllan. Men det var inte min GPS utan en som Vännen lånat av sin pappa just för att han inte hittade min… att försöka hitta något hemma hos oss är just nu omöjligt eftersom hallen bor i vardagsrummet och det ligger ett lager slipdamm över hela huset. När vi letar efter min GPS säger Senior att byxorna han sydde i slöjden också är borta och han vill visa dem för någon imorrn. Han kommer iaf på att byxorna är hos mormor, men det är först efter att vi letat igenom hela tvättstugan och tömt alla tvättkorgar.
 
Så för ögonblicket har jag en puls på 783 och är rejält irriterad. Så här har det alltid varit för mej och jag hatar det! Vännen kan välja; han kan återvända till sitt lugn eller stanna i detta kaos som garanterat aldrig blir bättre. Han är ju helt galen som väljer att stanna och jag förstår honom uppriktigt sagt inte. Fick jag välja hade jag bott i en hydda på stranden med bara en solstol och en spis. Jag vill inte ha saker – bara det mest nödvändiga!
 
Fyyy vad jag tycker det är jobbigt just nu  🙁