Jag måste nog förklara bättre vad husbilslivet betyder för mej och för oss. Jag menar verkligen ”Hemma bra men borta bäst”, men många verkar inte förstå att det faktiskt är så. På riktigt.

Det var länge sedan jag trivdes i mitt hus, där jag bott sedan 1992. Från början älskade jag att fixa inne i huset och framförallt att fixa utomhus: att rensa ogräs, plantera och skörda. Men sen fick jag ont i kroppen och särskilt i ryggen. Jag höjde upp rabatterna för att kunna ta hand om dem och det funkade ett tag, men sen var det inte roligt längre. Att få ont så fort man gör något frestar på.

Ett hus och en trädgård kräver så mycket, särskilt ett gammalt hus. Mitt är från 1965. En fastighet behöver tas om hand på alla sätt, det ska målas, renoveras och underhållas både på in- och utsida. Trädgården ska skötas, vi har inte så mycket egen gräsmatta kvar, men en stor allmänning som nästan bara jag klipper och en häck som går runt hela vår baksida. Jag orkar inte längre. Min fibromyalgi är knepig som den är, utan gräs- och häckvård. Och jag är inte intresserad längre. Enkelt sagt; jag avskyr numera allt som har med trädgården att göra. Då har jag inte ens tagit upp snöskottningen…

I husbilen är allt så mycket enklare. Städningen tar högst 10 minuter, 15 om vi behöver städa mer noga. Vi har ingen gräsmatta som ska klippas, ingen snö att skotta och skulle vi behöva göra något åt husbilen får en verkstad fixa det. Ingen trädgård, ingen häck eller gräsmatta, ingen fasad som ska målas. Ljuvligt!

Vi var alltså borta i sex veckor på den senaste resan och jag längtade inte hem en enda sekund. Så ni som skriver att det nog är skönt att komma hem ändå… ni har så fel. Ni har inte alls läst vad jag skrivit i mina tidigare inlägg. JAG VILL INTE VARA HEMMA! Dagarna innan hemresa har vi ångest, total ångest. Å så är det även om vi är på resa utomlands, vi vill inte åka hem. Det är för många måsten och krav. Vi vill inte vara hemma!

Nu är ju även husbilen ”hemma” på sitt sätt och tanken är ju att den ska bli vårt enda hem. Ni kan inte fatta hur mycket vi längtar tills vi kan sälja huset och bara bo i bilen. Det är några saker som måste falla på plats först, men vi har sålt av våra saker sedan länge och planerar för fullt för ett liv på heltid i husbilen. Vår dröm är numera en plan och den är på god väg att realiseras. Snart så!

Planen från början var att magasinera de få saker som vi vill ha kvar, men nu har vi tänkt om. Vi kommer att lämna Stockholm och hitta en del i ett hus eller en stuga alt lägenhet att hyra. I Skåne! Vi kommer alltså att lämna Stockholm. På så sätt har vi en adress och vi slipper vintern även om vi måste vara hemma då (tanken är ju att åka söderut under vinterhalvåret).

Inte köpa alltså, utan hyra. Jag vill aldrig mer äga en bostad med alla krav som det för med sej. Att hyra en mindre lägenhet kostar ungefär lika mycket som att hyra ett magasin, och då har vi en adress och någonstans att sova om det skulle behövas. Man vet ju inte, bilen kan gå sönder, vi kan behöva längre läkarvård osv.

Vi älskar vårt husbilsliv. Vi sover bättre, vi fungerar bättre, vi mår bättre – allt är bättre! Nu ska det bara bli så på heltid också, men tills dess åker vi iväg så fort vi kan och så länge vi har möjlighet. Hemma trivs vi inte alls, vi vill inte vara där. Hemma är inte ens bra… borta är bäst! Jag vet inte om jag kan säga det tydligare.

Har jag förklarat så ni förstår mej nu?

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube