Under sommaren har vi utforskat alla naturstigar i Botkyrka, nu har vi börjat med grannkommunen Huddinge. Här finns det tydligen en massa mysiga sträckor att gå. Vi började med Kvarnen Runt för någon helg sedan.

Naturreservatet Orlången i Huddinge Kommun, omfattar sjön Orlången och hela 1643 omgivande hektar. Bara runt sjön finns 8-9 olika naturstigar i olika längd och svårighet. Vi valde en av de kortare, Kvarnen Runt, som är 2,4 km och går lite över stock och sten, runt udden vid Balingsta Gård.

Vi hade som mål att ta bilder när solen gick ner över sjön, men kom lite i senaste laget och fick nästan känna oss fram i mörkret. Å sista biten går över åkermark där det är rätt lerigt och ojämnt… ni fattar… det var halt och skitigt. Gå inte i mörker!

• 

• 

• 

Man åker till Balingsta Gård, icke att förväxla med Balingsnäs. Det är en lång allé med dålig väg, innan man kommer fram till själva gården och stallet. Där parkerar man bilen och går sedan framåt, förbi stallet och lite snett ner åt höger. Hela vägen är tydligt skyltat med Kvarnen Runt och kvarnen syns dessutom tydligt i början.

Vi blev lite lurade dock och passerade nedanför kvarnen innan vi fattade att man skulle vika av från spåret och gå upp till den, så vi fick gå tillbaka upp en bit. Den står högst upp på en klippa och man har utsikt över hela Orlången, Sundby Gård tvärs över vattnet och halva Huddinge. Det är så fint! Kan tänka mej att en sommarkväll här upp är helt magisk.

• 

• 

• 

Vi valde att gå motsols och då går man ner mot vattnet när man tittat klart på kvarnen. Där finns en fint ordnad grillplats och folk satt faktiskt där och myste när vi gick förbi, trots att det var i november och på väg att bli mörkt. Sen går man vidare, rundar udden och förbi något som kallas för gravfält, men vi såg inga gravar…

• 

Stigen är alltså 2,4 km och helt ok för (nästan) alla att gå, men då ska det vara torrt! Och ljust. Sista halvan går alltså på åkermark som är rätt ointressant, men är man intresserad av fåglar kan jag tänka mej att det kan finnas intresse. Det finns en liten, men rätt ocharmig, utsiktsplats över ett våtare område. Där kan nog både det och det andra gömma sej om man orkar vänta lite.

Sträckan är alltså inte så lång, men rätt trevlig. Nästa gång tror jag dock att vi nöjer oss med att gå till kvarnen, förbi den och ut på udden – sen går vi nog tillbaka samma väg. Så himla kul var det inte att man måste göra om det…

_{Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram}