Gräsmattan fyllde 2 veckor i fredags och fick sin första klippning igår. Solstolarna står på plats, jordgubbarna blommar och rabarbern börjar bli klar att ätas. Baksidan är jättefin och jag är riktigt nöjd!

MIN bil står på uppfarten! Den tog en vända till verkstan igår igen, eftersom fönsterhissen fastnade i nerdraget läge… inte bra vid regn… Dessutom hade man missat att isolera dörren, så detta skulle också fixas. Jag gjorde mej beredd att fixa ny hyrbil, men ville ha ok från försäkringsbolaget först. Verkstan ville behålla bilen minst hela veckan… ända tills de fick ett samtal från mitt försäkringsbolag om att det var verkstan som skulle betala min hyrbil eftersom detta handlade om deras slarv. Då fick jag tillbaka bilen på bara några timmar minsann! Tänk att allt handlar om pengar…

Efter helgens regn har vi kört igång fläkten i källaren igen, men det är ingen fara där nere. Vi vill bara vara på den säkra sidan. Jag har börjat flytta på bilderna i de sista albumen, och sen har vi nog räddat allt som kan räddas. Just nu är det bilerna från min tid i Gambia, bilder som berör – jag älskade att bo där.

Allt börjar alltså ordna sej, iaf med det materiella. Nu handlar det om Junior. Idag ska vi träffa njurläkaren. Jag hoppas verkligen att man hittar något fel, något som är enkelt att fixa och inte så allvarligt. Jag är inte jätte orolig, men det skulle vara riktigt jobbigt om man inte hittade något alls… Det är en sak att ha en diagnos, även om den är allvarlig. Då har man ändå något att utgå ifrån och vet vad som är fel. Att inte veta är som att famla i mörker. Jag ser det inte som ”stämpla” någon, vilken diagnos det än gäller. För mej handlar det om att VETA och göra det bästa av situationen.

I bästa fall VET vi om några timmar. Håll tummarna för oss och ni som tror på en Gud, vilken det är är, får gärna slänga iväg en bön för oss. Vi behöver nog det…

.