Varför känner jag mej så lat och gör det till något negativt?

Jag har semester. Då ska man ta det lugnt och ladda inför den långa vintern och mycket jobb. Eller? Kanske ska man passa på att göra allt man inte hinner: städa, tvätta fönster, ut och jogga, måla hus, laga något, bygga något, hälsa på den och den osv osv.

Jag är uppfostrad med att ”den som inte gör något konstruktivt är lat”. Även om det är semester. Att ligga i solstolen och läsa är slappt. Att gå en lång promenad med hunden är godkänt, men lite av smitning. Kör du en tvätt samtidigt så kan det vara ok… Men att göra absolut ingenting flera dagar i sträck – det går inte! Då är man lat, även om man jobbat 70 timmar i veckan innan man gick på semester.

Det är sååå svårt att ändra de här tankarna! Igår stod Martin i köket IGEN och både lagade vår mat och städade upp efter oss efter maten. Jag slog armarna runt honom och bad om ursäkt för att jag inte gör något utan bara latar mej hela tiden. Han säger bara ”va bra, fortsätt med det”. Men det är ju så svårt att ta det lungt (som jag hellre kallar det) utan dåligt samvete. Jag hör i skallen ”Du är LAAAT, du borde göra något”. Å då är det svårt att koppla av helt och hållet.

Jag vet inte hur jag ska få ett annat tänk. Vet bara att jag måste för att kunna koppla av helt. Tips någon?

.