Midsommarafton. Smaka ordet. Vad betyder det för just dej? När jag var liten betydde det att vi var i paradiset på Öland. Vi var med på resning av midsommarstången och lekar på Lammet & Grisen, alla var fint klädda och solen sken alltid. Numera betyder det något helt annat…

Jag firade midsommar ”på riktigt” fram tills jag var kanske 15 och då var det alltid på Öland. När livet tog mej ut i världen föll firandet bort på något sätt. Några år innan barnen föddes var jag mest utomlands och firande inte alls. Jag minns att vi var hos en kompis i Mexiko City en midsommar och hade med oss sill, men jag kommer inte ihåg att vi åt den…

Så föddes barnen och jag försökte att skapa någon slags tradition igen, då återigen med Öland som bas. Jag blev ensam och då blev Öland än mer nödvändigt, det är där jag är trygg och barnen älskar det. Men vi fick aldrig tillbaka den där midsommarkänslan, det föll platt på något sätt och sedan dess har både midsommar och nyår mest varit en plåga. En dag som man (jag) helst glömmer bort och sopar under mattan.

Jag har alltid längtat efter ett firande med massor med folk, vänner och vänners vänner. Vuxna och barn som umgås, äter gott och skrattar. Så har jag firat kanske två gånger sedan tonåren, jag älskade det! Jag har försökt att bjuda in, men alla är ju så upptagna och har redan sina traditioner. Jag har försökt att bjuda in mej, men inte fått något gehör. Å detta gäller alltså både för nyår och midsommar. Jag resignerade till slut och fick helt enkelt tugga i mej att det var så här. Ingen vill ha oss där. Med ungarna var det iaf vi tre och oftast även min föräldrar, men hur skulle det bli när barnen flyttat ut och var iväg på sitt… då skulle jag alltså bli helt ensam.

Martin blev räddningen! Han stormade in i mitt liv och jag var två igen. Tyvärr förde han inte med sej något firande med kompisar, han hade inga traditioner han heller. Men nu var vi två. Jag tyckte inte lägre att det var en plåga. Visst är det tråkigt att inte tillhöra någon slags gemenskap, jag hoppas ju fortfarande. Till vidare firar vi genom att inte fira… idag sitter jag mest och skriver ikapp, Martin ska jobba/plugga och som midsommarmat blir det sushi. Barnen är iväg på sitt, de har det bra. Jag är inte ensam, jag har det bra.

Regnet smattrar på rutan och det är typ 10 grader varmt ute. En riktigt svensk midsommar alltså  🙂