Lite valpsjuk blir man ju…
Som ni kanske kommer ihåg så har jag samlat nallar under några veckor. Detta för att hjälpa vår kompis som ÄR Tomten och som nu under november och december träffar väldigt många barn. Alla barn han träffar får en liten nalle i gåva. Gensvaret har varit stort men det är hittills bara en som hörsammat det till 100% och varit här med sina bortglömda kompisar. Idag var det dax att leverera nallarna till Tomten. Vi kunde gjort det redan förra helgen… men då hade vi ju inte fått träffa bebisen 🙂
Tomtes fina schäferhund Puppe dog hastigt för en tid sedan och sorgen har varit stor! Den som aldrig haft ett djur kan aldrig förstå den sorg man drabbas av när hunden eller katten dör. Det är ju som en nära familjemedlem. Tomten och Tomtemor är världens största djurvänner och det ska helt enkelt finnas en hund i deras hus, annars är hemmet inte komplett. Så när valet stod mellan en Västindienresa eller en hundvalp var valet ganska enkelt; klart blev en hund! Å i veckan kom han alltså; Ove 9 veckor 🙂
Vi valde alltså dag med omsorg för att få träffa den lilla godingen. Kassarna med nallar bars in och den största nallen ställdes direkt på golvet. Så kom han in i hallen, den lilla hårbollen. Han tog direkt plats mellan tassarna på den stora nallen, som var större än han själv. Smakade lite på nallens fot och somnade sedan på stört liggandes på en nalletass. Där låg han och sov medan vi pratade och det ryckte lite i benen på honom när han drömde. Såååå söt!!!
Vet inte om den stora nallen kommer att stanna som hans kompis eller om Tomten verkligen kan få ut den i sin Tomteverkstad. Ove och Nallen verkade trivas väldigt bra ihop 🙂
Visst blir man lite valpsjuk…