Jag skrev in mej på Viktväktarna för ganska precis 15 år sedan. Jag är en av dem som bara skrivit in mej en enda gång och sedan blivit kvar. Det är lixom ingen idé att byta metod när man hittat en som funkar. Jag vill inte begränsa mej till särskild mat, utan äta av allt, när och om jag vill. Det får man med Viktväktarna!

När jag skrev in mej var jag nitisk och hade på ett drygt halvår gått ner nästan 12 kg, men jag var inte nöjd… jag skulle bara gå ner 8 hekto till. Men det gck inte, kroppen slog bakut och jag gick upp 6 kilo istället på ingen tid alls. Livet kom emellan kan man väl säga, jag blev frustrerad och kom aldrig i mål. Stress, sömnsvårigheter, depression och en massa annat störde och inte förrän 4 år senare kunde jag acceptera att jag inte skulle klara att stanna på 54 – utan valde 60 som målvikt. Det var en vikt jag stått still på och som min kropp tydligen ville ha och där var jag ändå normalviktig. Inte nöjd, men hälsosam.

Eftersom jag hållit 60 så länge så tänkte jag att jag stannar där ett tag då och fortsätter ner senare. Det var inte så enkelt som jag trodde. Det är svårt att hålla vikten! Jag skrev fortfarande checklista och vågade inte sluta med den kontrollen. Å visst höll jag vikten, så länge den kontrollen fanns. Men efter tre år slutade jag att fylla i och kilona kom sakta tillbaka. När man går ner i vikt har man koll på energiintaget, jag kunde inte äta särskilt mycket mer när jag skulle stå still. Det visste jag, ändå släppte jag kontrollen… men jag kom alltid tillbaka till programmet. Särskilt på vårarna, när livet var lite lättare. Så jag höll mej ändå hyfsat i form.

Så kom dagen när jag fick veta att jag skulle granskas för bröstförminskningen och jag visste att just vikten var det avgörande. Under hela den här tiden hade jag jobbat på VV och hjälpa många, många ner i vikt. Jag var bra på att stötta, ge tips och råd. Så det var bara att börja hjälpa mej själv och ge mej en rejäl spark i baken. Nu skulle min dröm uppfyllas och det berodde helt och håller på mej om det skulle bli av eller ej. Max 25 i BMI, betyder 61,1 i mitt liv, jag ville ner till 59 för att vara på den säkra sidan. Dagen jag godkändes vägde jag 58,7 har jag för mej och dagen då jag opererades vägde jag 58,3. Sen gick det upp!

Operationen, konvalecensen, krånglande knän och trassel hemma gjorde att jag gick upp några kilo. Dem började jag jobba bort under våren och nu är jag nästan tillbaka på min målvikt igen. Viktkurvan här uppe är mitt senaste år. Ni ser hur lätt det är att hålla vikten va? Jag har alltså ätit enligt Vktväktarna i 15 år, jobbat där i 13 eller nåt och varit Guldmedlem i 10 år. Jag borde allså kunna detta kan man tycka. Men det är inte så enkelt!

Men jag ser mej inte som någon förlorare eller som misslyckad. Ja, jag har gått upp i omgångar, men jag har alltid kommit tillbaka. Jag vet vad som fungera och kör upp på banan igen titt som tätt när det går lite för långt. Nu är operationerna över, nu har jag iaf en chans att komma i mitt livs form och den chansen tänker jag ta! Jag ska ha på mej en bröllopsklänning om ett år ungefär, då ska jag trivas i den och kunna välja vilken jag vill! Vintern är jobbig, det vet jag… då går jag ofta upp något kilo. Men den här vintern har jag ingen konvalecens att tänka på eller annat trassel runt mej. Den här vintern kan jag fokusera på mej!

Visst är det svårt att gå ner i vikt för väldigt många, men det är minst lika svårt at hålla vikten. Därför vill jag uppmana er att inte sätta er målvikt för lågt, som jag gjorde. Blir det för svårt att hålla vikten känner man sej ofta misslyckad, men det är man inte! Man är inte misslyckad så länge man fortfarande försöker och kämpar. Genom att sätta en hälsosam vikt, kanske bara något kilo under normal BMI istället för undre gränsen ökar man möjligheten att hålla vikten och istället känna sej som en vinnare. Sen kan man ju fortsätta ner lite till när man se hur enkelt det är, om man vill…

Jag har idag 1,5 kg till mål. På måndag ska det stå 3 hg mindre på vågen, då är jag äntligen normalviktig igen enligt BMI som fungerar för mej som måttabell. Sen är önskan 2 kilo till och sen får vi se… Drömmen är de där 55 som jag faktiskt kom ner till då när jag först skrev in mej. Nu är förutsättningen en helt annan, så det kanske går… vi får helt enkelt vänta och se  🙂