Jag klarade det! Men vi tar det från början…

Vaknade strax efter 6, klädde mej, tog mackan i handen och blev upphämtad av Junior vid 6.45. Jag vågade inte ta pendeltåget, med risk för att komma försent. Å det verkade jag göra klokt i, det var en del tåg inställda. Det var ingen som helst trafik, så vi var framme tidigt. Så jag tog en kaffe i restaurangen och åt upp min macka.

7.50 anmälde jag mej i receptionen och gick till mottagningen och väntade. Jag hade tid 8.30 och blev inropad 8.36 tror jag… nu började fjärilarna i magen att röra sej… Jag fick träffa en jättetrevlig sköterska, som hade hela makten kan man väl säga. Det var hon som skulle godkänna mej, sista anhalten för att bli godkänd eller nekad.

Jag fick berätta om värk i rygg och nacke, problem vid fysisk aktivitet, kläder som sitter illa och en massa annat. Sen var det dax! Vägning… morgonvikten var 59,9, så jag visste att jag skulle klara BMI även med kläder. Men det var på håret: 60,9 och med min längd 156 cm var det prick 25 i BMI.

Jag fick klä av mej på överkroppen. Brösten mättes också, avstånd från bröstvårta och ”underhäng”. Först tog hon en ”bunke” och mätte, men den var för liten… så tog hon nästa som passade. Hon mätte och noterade. Sen fick jag klä på mej igen och vänta på domen.

Hon tog fram en massa bilder på lyckade och misslyckade operationer och gav mej all information jag behövde. Hon sa också att hennes utlåtande kommer att skickas till St Görans sjukhus efter jul och att jag sen kommer att få en kallelse till läkaren där. Sen börjar vårdgarantin att löpa… Då var jag tvungen att fråga : ”Vaddå? Har jag blivit godkänd?” Javisst, sa hon! Men vikten är preciiiis, så jag får inte öka ett gram i vikt. Då kan läkaren blåsa av allt.

Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hade verkligen inte trott att det skulle gå vägen, inte vågat att ens hoppas. Å nu är jag alltså godkänd! Innan sommaren kommer jag förmodligen att vara opererad! Man tar bort ungefär hälften av volymen, så till sommaren kommer jag att ha en liten nätt C-kupa! Jösses va mycket nya kläder jag kan köpa! Och dessutom kommer de att passa! Stl 36-38 även på överkroppen istället för 44…

Jag är chockad, förvånad, överraskad, livrädd och överlycklig! Det här har jag väntat på i över 20 år! Chockad och förvånad för att jag verkligen blev godkänd, livrädd för operationen och smärtan, men så lycklig över att jag snart kommer att kunna röra mej obehindrat, sova bättre, kunna ha framknäppta skjortor och kläder i rätt storlek över hela kroppen. Jag var faktiskt tvungen att sätta mej ner när jag kom ut och hade en liten klump i halsen. Det kom nog en liten tår också. Som jag väntat! Jag trodde aldrig att jag skulle få det på landstingets bekostnad. Shit! Jag är så himla glad och så är ingen hemma och kan dela glädjen med mej.

Visst, det kommer att göra ont, jag kommer att få ärr och det kan bli komplikationer. Men det struntar jag i. Jag slipper ju bomberna!!! Tack Dr Kompis för att du skrev en så bra remiss  🙂