Någon skrev att jag ska vara lycklig som fått så duktiga barn, som gör mycket av hushållsarbetet. Jag kan säga direkt att det inte handlar ett dugg om lycka eller ens tur, det handlar om medvetet, stenhårt arbete!
 
Jag har krävt av barnen att de ska hjälpa till hemma, de fick börja när de var 3,5 resp 5 år gamla. Då med enkla sysslor som att sortera tvätten, plocka ut matkassar osv. De har alltid varit med när jag lagat mat eller dammsugit. När de var 6 resp 7,5 fick de sina egna dagar när de skulle göra sin syssla för dagen och det har funkat väldigt bra.
 
Klart det varit en del tjat ibland för att få dem att plocka ur den där diskmasmaskinen eller hängt den där tvätten. Men oftast har det gått bra och numera är de till stor hjälp. Från början sinkade det mej och det blev inte alls som jag ville, men efter några år har de tagit efter mitt sätt att göra saker eller kommit på ett bättre sätt som vi alla kan använda oss av. Nu för tiden är de enbart till hjälp och jag kan stolt säga att de skulle klara att sköta ett hem bägge två, trots bokstavsdiagnoser och en massa annat.
 
Är det bara jag som tänker så här och faktiskt gör slag i saken oxå???