Var tvungen att lämna solstolen en stund och var runt och kikade på lite bloggar. Mycket intressanta livsöden hos många, även om vissa berör mer än andra och gör riktigt ont att läsa och ta del av. Som hos Pantern och Någons mamma…
 
Jag vill bara åka dit och ge stor kram och erbjuda famnen för flera dagar framöver! Varför kan man inte hjälpa mer än man kan? Jag hjälper verkligen så mycket jag kan och ställer upp på mina vänner som har det svårt, men jag vill göra så mycket mer – det räcker lixom inte till det jag gör.
 
Jag önskar alla mina nya vänner en fin lördagkväll, med eller utan fotboll och lovar att titta in och kolla läget innan sömnen tar över inatt. Ta hand om er!