Har en sån där riktigt noll-dag idag, inget är vare sej bra eller dåligt lixom. Jag var skittrött igår, så där så ögonen sved och jag mådde illa. Somnade som en klubbad, men sov väldigt lätt. Vaknade vid tre och hörde efter en stund att Baileys ville gå ut. Martin erbjöd sej, men jag var ju ändå vaken. Problemet när jag vaknar på nätterna och vaknar till helt är att jag har väldigt svårt att somna om, men nu gick det faktiskt snabbt. Trots detta var jag mer död än levande när Martin och Junior stack iväg vid 7, jag märkte inte ens att de gick iväg. Nästa gång jag vaknade var klockan 9.32! Hoppsan!

Det innebär ju att min trötthet inte var inbillad, jag behövde sova! Senior är ledig idag och vaknade strax efter mej, det händer aldrig! Han vaknar alltid vid 7-tiden och är hur pigg som helst. Nåt konstigt är det med sömnen här hemma. Den sena frukosten intogs framför tv´n samtidigt som vi tittade på ”Ung & Bortskämd”. Detta kräver ett helt eget inlägg som jag skriver senare…

Skallen gör ont, men solen skiner. Eller sken, rättare sagt… Promenaden idag satt iaf som en smäck och blev ganska lång och skön. Känns skönt i kroppen när man orkar ta sej runt ordentligt, jag ska ju ta det där halvkilot till på måndag…

Senior har fixat sin lunch, jag ska fixa min. Har ingen aning om vad det kan tänkas bli… sallad kanske? Sen är det dax att förbereda inför eftermiddagens jobb, packa om varor så jag kan ta allt själv och packa bilen. Veckans behagligaste jobbpass  🙂

Om bara skallebanket kunde försvinna så skulle livet vara himla bra just nu!