Min farewell tour

Min farewell tour

Igår var vi till Borgholm och där höll Göran Hägglund (KD) sitt sommartal. Det är imponerande att kunna hålla ett tal i 45 minuter utan att ha ett papper framför sej… jag förstår varför han inte var på Pride… han måste ha pluggat massor!

Jag åkte dit för att träffa fd partikollegor och för att förklara mej för Göran. Jag kanske verkar som en i mängden och att han inte skulle bry sej om jag la av eller inte. Men faktum är att vi hade kontakt långt innan han blev partiledare och jag vill att han ska veta att det är sättet jag blivit behandlad på som orsakat mitt avhopp – inte han eller partiledningen. Dessutom tycker jag att han ska veta hur det går till i lokalavdelningarna och vad som händer nu i mitt politiska liv.

När vi kom dit var där många fler som samlats där än jag nånsin kunde tro. Kollegor som jag aldrig trodde jag skulle få träffa igen, som var ditresta både från Göteborg och Jönköping. Jättekul! Jag berättade att detta var min egen farewell-tour och varför, informationen emottogs på olika sätt men mest med en ledsen blick och ett ”jag förstår, lycka till”. Jag var mycket tacksam att även Maria Larsson var där. Henne fick jag tillfälle att prata lite längre med och hon var inte glad över det hon fick höra. Men förstod och sa att jag är välkommen tillbaka när jag vill.

Efter Görans tal, ett gäng tv-intervjuer och en del ytterligare väntan, fick jag några minuter med Göran på tu man hand. Först ville han prata med Junior, som också var med. Han ville veta allt om hur killarna mådde och hur vi hade det på semestern. Sen berättade jag vad jag egentligen kommit för och då såg han mest förvånad ut. ”Så du slänger in handduken?”. Ja, jag gör väl det… Han beklagade men önskade mej välkommen åter, även han.

Lite vemodigt kändes det, men samtidigt som en lättnad. 15 år i mitt liv är över och ska nu övergå i något annat. Det känns som mitt liv går i 15-års intervaller på något sätt. Jag var tillsammans med barnens pappa i nästan 15 år innan vi gick skilda vägar. Det skulle ta 15 år innan den största röran skulle lägga sej med barnen och nu är det 15-års politik som går i graven, eller iaf ändrar riktning.

Så lite vemodigt, men samtidigt spännande. Vad ska hända nu? Vad har livet planerat för mej i framtiden? Det är väl bara att vänta och se antar jag…

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.